HEM

Dikter av 
Stig Wikman

Allt det svåra har jag lämnat

Björkens gula blad 

Bortom bergen

Blommorna vid bäcken

Daggvåta myrar

De vilda djurens bal

Dom strålande stjärnorna

En juniafton

En nattviol

En ängel så fin

Finnfallet 

Flera timmar i sträck 

Flickan i trädgården

Grängesberg

Jag fångar ögonblicket

Kärlekens klockor 

Kärleken så djupt rotad

Min lilla blomma 

Min själ har sorgsna vingar

Mina dikter 

Mitt hjärtas klöver

Naturens musik 

När kärlekens lyktor tändas 

Poesins heta lågor

Skogens förnimmelser

Sommarnatt vid Södra Hörken 

Vildblommor 

Vilka mjuka små händer du har 

Vägen ut 

Älskar dig

NYA

Höstens frälsning 

Om stjärnorna dör 

Så länge jag kan andas

En liten blyg viol

Jag sitter och ler

Lyktorna tänds

Ängen

 

 

mmm  

FLERA TIMMAR I STRÄCK.

Jag står i en glänta, vid porlande bäck
här kunde jag stå, flera timmar i sträck
befriad från samhällets tyngande krav
här blir jag som fromhetens eviga slav

Jag mår som en gud och vinden från väst
den smeker min kind, här mår jag som bäst
med furornas kronor, mot himmelen blå
och blommor med lysande vingar uppåi

Den bäcken jag skänker en värme så stor
ej långt från den kärlek jag fick utav mor
jag känner hur hjärtat så innerligt slår
och kanske min mor kan se hur jag mår

Där uppe i himlen, kanske hon finns
hon ägde en godhet, precis som jag minns
och här i en glänta, helt utan krav
jag plockar en blomma till hennes grav

Det blänkande vattnet som silver jag ser
jag sätter mig ner och i tanken jag ber
att bäcken vid gläntan, för evigt finns kvar
och rinner till hjärtat där min moder jag har

Och här kan jag stå uti gråkulen höst
det porlar ändå och skänker mig tröst
när minnena flödar, vid skimrande bäck
där sorgen jag dödar, flera timmar i sträck

stig.wikman.28.maj.2009.

Kommentera

  mm