HEM
Dikter av
Stig Wikman
Allt
det svåra har jag lämnat
Björkens
gula blad
Bortom
bergen
Blommorna
vid bäcken
Daggvåta
myrar
De
vilda djurens bal
Dom
strålande stjärnorna
En
juniafton
En
nattviol
En
ängel så fin
Finnfallet
Flera
timmar i sträck
Flickan
i trädgården
Grängesberg
Jag
fångar ögonblicket
Kärlekens
klockor
Kärleken
så djupt rotad
Min
lilla blomma
Min
själ har sorgsna vingar
Mina
dikter
Mitt
hjärtas klöver
Naturens
musik
När
kärlekens lyktor tändas
Poesins
heta lågor
Skogens
förnimmelser
Sommarnatt
vid Södra Hörken
Vildblommor
Vilka
mjuka små händer du har
Vägen
ut
Älskar
dig
NYA
Höstens
frälsning
Om
stjärnorna dör
Så
länge jag kan andas
En
liten blyg viol
Jag
sitter och ler
Lyktorna
tänds
Ängen
| mmm |
FLERA TIMMAR I STRÄCK.
Jag står i en glänta, vid porlande bäck
här kunde jag stå, flera timmar i sträck
befriad från samhällets tyngande krav
här blir jag som fromhetens eviga slav
Jag mår som en gud och vinden från väst
den smeker min kind, här mår jag som bäst
med furornas kronor, mot himmelen blå
och blommor med lysande vingar uppåi
Den bäcken jag skänker en värme så stor
ej långt från den kärlek jag fick utav mor
jag känner hur hjärtat så innerligt slår
och kanske min mor kan se hur jag mår
Där uppe i himlen, kanske hon finns
hon ägde en godhet, precis som jag minns
och här i en glänta, helt utan krav
jag plockar en blomma till hennes grav
Det blänkande vattnet som silver jag ser
jag sätter mig ner och i tanken jag ber
att bäcken vid gläntan, för evigt finns kvar
och rinner till hjärtat där min moder jag har
Och här kan jag stå uti gråkulen höst
det porlar ändå och skänker mig tröst
när minnena flödar, vid skimrande bäck
där sorgen jag dödar, flera timmar i sträck
stig.wikman.28.maj.2009.
Kommentera
|
|
mm
|