Vem bor här? « Kopparbergarn

Vem bor här?

2024-02-05

Snart flyttar de in i sitt ”nya” hus! Edwin och Daniëlle Scholten köpte Folkets Hus och Parken i Ställdalen i juli 2023. Nu har de funnit vad de sökt och är i full gång att ställa i ordning. Det kan 3-5 år! Under tiden lever de sin dröm! En stor tomt, en dansbana… Kopparbergarn hälsade på för en pratstund.

Dock var pratstunden planerad att äga rum hemma hos redaktören, men så kom telefonsamtalet från Edwin ”kan tyvärr inte komma”. Det var fullt förståeligt! För vem tackar nej till besök av en elinstallatör och en elektriker när man är utan elektricitet?

Hur hamnade ni här?
Vi sitter i köket en trappa upp i Folkets Hus. Det är lite kyligt där inne. Men det är snart inget problem! Mellan bostadshuset och dansrotundan borras det denna dag för bergvärme. Den finns 180 m ner i marken. Och innan det arbetet är färdigt skall en luftvärmepump sköta uppvärmningen.

Men hur hamnar en bokföringskontorist, 54 år och en försäljare av krukväxter och snittblommor, 55 år från Nederländerna i Ställdalen?

Frågan besvaras med ett stor leende av Edwin, som om han är förälskad. Och just så är det.

– Vi har haft planer under 2-3 år på att flytta till Sverige, säger Edwin och fortsätter

– Vi gick ut på nätet och letade. De första kriterierna var en stor tomt … och en dansbana inskjuter Daniëlle. Vi vill gärna jobba med turism av något slag.

När de fann Folkets Hus i Ställdalen tog Edwin med sig en kamrat för att titta på ”objektet”. Och där uppstod förälskelsen – till marken, naturen och möjligheterna.

”Detta vill vi ha” sade Edwin när han ringde Daniëlle från Ställdalen i juli 2023. Årets semester gick sedan till Ställdalen, då även den 18-årige sonen var med och han var inte svår att imponera på. På fyra dagar sålde de sitt hus i Nederländerna och bestämde sig för att flytta. Dock var inte Folkets Hus beboeligt vid den tiden, men det fanns hyresmöjligheter nära. Hyreskontraktet går ut sista februari, och då skall det finnas fungerande vatten och avlopp, samt elektricitet och värme i bostadsdelen, och det övergripande arbetet med byggnaderna kan ta fart med ägarna på plats.

Tjugofyra fordon, eller rättare sagt bilkarosser, ingick i köpet samt två traktorer. Det finns inte mycket ledig golvyta idag, men Edwin och Daniëlle är positiva och hoppfulla inför sitt arbete.

Vad återstår för att ”leva svenskt”?
Men det är inte första gången de säljer sitt hus i Nederländerna och flyttar utomlands. År 2003 flyttade de till Norge, köpte hus där och renoverade, sålde senare och flyttade tillbaka till Nederländerna där … de köpte ett hus!

Nej, de planerar inte att bli svenska medborgare, men de måste ända ha vad svenskarna har – personnummer, svenskt ID, Bank ID och swish. Det sista skulle ordnas dagen efter vår träff.

Det blir ett avbrott i vårt samtal då ”bergvärmeborraren” tittar in. Han behöver stämma av med Edwin.

– Det blir mycket lättare med hantverkare här när vi flyttat in och inte behöver passa tider utan hela tiden finns här, säger Daniëlle.

Vilka är närmaste planerna?
Hur ser planerna ut, undrar redaktören som vid tidigare tillfälle visats runt i alla skrymslen och vrår från ovanvåning till källare och dansrotunda samt teatern och sett utrymmena belamrade med saker, högt och lågt, allt från handlingar (dokument) från ett tidigt levande Folkets Hus till bilar och traktorer.

Visst finns det en plan, men mer i huvudena än på papper. Och på frågan när det blir klart är svaret ”aldrig”. Vi närmare eftertanke kommer svaren ”5 år” respektive ”3 år” beroende på vem jag frågar. Först gäller det att ”städa upp” och sälja av innan renoveringen kan börja.

– Vi planerar ställplatser för husvagnar och husbilar och har fått OK från kommunen om 8-10 platser. Vi vill gärna öppna upp dansbanan för midsommarfirande, julmarknad och även möjligheten att hyra den för privata fester. När det gäller de förstnämnda vill vi gärna ha kontakt med Byalaget, säger Edwin.

Vilka skall arbeta med allt detta?
Det finns också tankar på att bygga om entrén in till biosalongen till en lägenhet att hyra under en kortare tid. Bostadsdelen kommer att inrymmas i två våningsplan ut mot dansrotundan.

– Skall ni själva göra hela jobbet?

– Vi tar naturligtvis hjälp av fackmän, men för övrig är det vi två. Och till sommaren kommer sonen tillsammans med några kompisar som förstärkning, säger Edwin och ser riktigt nöjd ut.

De tycker båda om att renovera – att göra saker med händerna. Och det de inte kan finns oftast hjälp att få på YouTube. Edwin lever efter Pippi Långstrumps devis: ”Hur ska jag kunna veta om jag kan, när jag aldrig har försökt?”

Hur kommer det sig att ni talar norska och svenska?
Under hela intervjun har vi talat svenska – Edwin och Daniëlle med norsk brytning. Hur kommer detta sig? Svaret är enkelt. Inför sina år i Norge 2003 gick de båda på norskkurs i Nederländerna. Och norska är inte så svårt är de ense om. Nu tränar de svenska genom att lyssna på radio, se på TV och läsa svenska tidningar

Det är lätt att tänka sig att Edwin och Daniëlle är utmärkta ambassadörer för Ställdalen och kommunen när Ljusnarsbergs kommun skall deltaga i en ”inflyttningsmässa” i Nederländerna i april.

De är båda mycket glada och tacksamma över den respons de fått från ställdalsborna. Folk har kommit förbi och berättat om sitt förhållande till Folkets Hus och till parken.

– Vi är mycket intresserade av bilder från förr och också berättelser. Det är många som kommit förbi och hälsat oss välkomna, säger Edwin.

– Detta är det största, det bästa och det sista vi gör, säger Edwin och Daniëlle samstämmigt.

Text: Gittan Holmström
Bilder: Gittan och Jörgen Holmström

Tänk vad som hänt och händer med ”mitt” Folkets Hus där skolbespisningen serverade de goda stuvade makaronerna med falukorv och jag såg Bo Widerbergs film ”Barnvagnen” och där pappa spelade revy med ett härligt gäng.

1956 (Gittan) Birgitta Ström