Var dags poet

2018-03-07
Det här skall handla om Jim Fredriksson 1895 – 1982.

Sonen Ingemar Fredriksson berättar om sin far.
Det hela började med att jag läste en dikt på facebook. Det var så mycket känsla och kärlek till Bergslagen i den. Läsarna fick följa Nittälven på dess färd mot Ljusnaren. Lite tur gjorde att jag hamnade i Ingemars kök. Det blev ett fint samtal om människor och platser från förr men även nutid.
Jim Fredriksson flyttade till Bäcktorp 1918. Ett litet torp väster om Ställdalen som ägdes av Stora Kopparbergs Bergslag AB. Där bodde han fram till sin död 1988. Sedan 1930 var han inte längre ensam på Bäcktorp då flyttade Anna Maria som hans hustru dit. Jim började sin yrkesbana i skogen och som flottare i Nittälven. När flottningen upphörde 1950 blev Skärets Såg hans arbetsplats. Det var hårt arbete som gällde men att ge grannarna en hjälpande hand när det behövdes hann han också med. Ett sådant projekt var att bygga ett vattenhjul i Kvarnbäcken så de boende fick elektriskt ljus i huset.
På Bäcktorp fanns ko och gris i en ladugård. Där fanns också en snickarverkstad där ett par män tillverkade möbler.
Jim Fredriksson var en verklig var dags poet. Hans dikter handlar om livet som han upplevde det. Mycket naturromatik men också vardagshändelser och hyllningsdikter till goda vänner vid bröllop och födelsedagar. Undertecknad har fått låna en pärm av Ingemar som innehåller Jims dikter och kommer vid lämpliga tillfällen publiceras några av dem under våren.

Textoch foto: Thyra Lundell

Den första dikten blir den som fanns på facebook. I början på 70-talet var den publicerad i Bergslagsposten.

Nittälvens poesi

I vårflods-veckors ljusa kvällar
som förr ja hör din muntra sång
när över sten och glattar hällar
så stolt du drar din gång.

Där vildmarks granar sakta gunga
till naturens egen serenad
och uti Brattforsen slungar
i yster och glittrande kaskad.

I Dansarbackens vackra ängar
som fordom drar ditt pärlband
där fattigfolket i krök och svängar
det magra starrgräs slog för hand.

Igenom Bockmossens trolska vatten
över vidsträckt mo och myr
där gast och oknyt uti natten
i folktro sina fäder styr.

Där i din dunkelt gröna gömma
när dagen lider flyktar bort
om idoga släkten vill jag drömma
som för länge sedan hädan gått.

Till slut jag vill med dej nu ila
dit där du byter namn
efter rastlös färd du ut får vila
du hunnit Ljusnarns lugna famn.