Vandring i Kaljoxadalen

2015-09-07

Nu har Ställdalens Naturstudieklubb gjort sin årliga vandring i något av de Naturreservat som finns i Ljusnarsberg. Den här gången blev det en liten del av Kaljoxadalen. Dimman låg tät när vi började vår färd mot Dansarbacken. Vid Kolbron lättade dimman till ett dis med hög luftfuktighet.

Vi kunde konstatera att det finns många spindlar. Bärris och buskar var överklädda med vackra vävnader som glänste i det sparsamma ljuset.
Väl framme vid Dansarbacken axlade vi ryggsäckarna och började vår vandring. Vi följde leden mot Peter Nilsberget. Första delen gick vi genom tallskog.

Vacker fönsterlav gjorde att det var som att gå på en tjock matta.
Det gick inte så fort eftersom det fanns gott om blåbär som frestade till att plocka och stoppa i mun. Vi passerde i kanten på en stor myr som man försiktig fick avgöra var foten kunde sättas ner. Det var mycket blött och dyigt. Ingen spänger att balansera på. Kanske var det tur eftersom de brukar vara hala.

En fin gammal körväg gjorde vår vandring till ett nöje.

Dekorativa svampar beundrades. Denna hör till taggsvamparna.

Efter några 100 tal meter lämnade vi stigen och gick mot söder.

Det var en riktig stigning så pulsen steg och andningen blev snabbare.

Men belöningen kom så småningom.

Högt upp på berget med vidsträckt utsikt skruvades termoslocken av och smörgåsaskarnas innehåll avnjöts. Vi unnade oss en lång vila. En korp kom flygande över myren under oss.

Med hjälpa av karta, kompass och kikare försökte vi komma fram till vad vi såg.
Solen tittade fram och vi fortsatta vår vandring och nådde åter vandringsleden.

Kom fram till en liten väg där fler vandringsleder strålar samman. Nu gick vandringen på grusväg fram till vägen som går förbi Dansarbacken. Den korsade vi och gick stiglöst till Eskils koja.

Tallört beundrades och fotograferades.

I den mjuka, gråvita mossan lyste röd lingon.

Vid Eskils koja tömdes termosarna på sitt sista innehåll. De första dropparna regn kom och det blev en rask promenad på leden mot Dansarbacken. Något regn kom inte igång förrän vi satt i bilarna. Vi som gjort vandringen återvände nöjda till civilisationen eniga om att naturen i Ljusnarsberg är fantastisk.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt och Thyra Lundell