Väldoft och ögonfröjd.

2021-09-05

Nu har många av SFI:s blommor vid Stora Gården skördats.

Eleverna har bundit vackra buketter. Tomas Andersson visar att de bundit riktiga buketter som de komponerat själva.

Neman, Ayoush, Belgheys, Tomas, Annemarie, och Osman vilar sig en stund innan promenaden går mot Koppargården med hinkar fyllda med blombuketter.

Ayoush är glad och lycklig över att få överlämna blommor som hon och hennes kamrater pysslat om i sommar.

Inne på Koppargården välkomnas blomsterodlarna av Lona som blir mycket glad över besöket. Hon får ta emot 2 av 5 hinkar.

Lona lovar att fördela alla blombuketterna så rättvist som möjligt på de olika avdelningarna. En stolt Ayoush överlämnar 2 hinkar som säkert kommer att sprida glädje.

Promenaden går vidare mot Treskillingen. Där möter Camilla upp och tar tacksamt emot de fina och väldoftande buketterna. Annemarie överlämnar stolt 2 hinkar. Måste vara en lycka att få göra många glada av något som man själv varit med och odlat.

Så var det bara en hink kvar, den största. Den skulle till Solgården. Tyvärr var det i längsta laget att promenera men det löste Kopparbergarn. Vi fick förtroendet att åka ner och överlämna blommorna.

Där blev personalen riktigt överraskade.

Pat var den som först riktigt förstod att det var allvar att Solgården skull föräras så vackra buketter.

Hon fick snart hjälp av Kesorn med att tömma hinken på sitt innehåll. Efter en livlig diskussion kom man fram till en rättvis fördelning inne på boendet.

Sara och Pat tog ansvaret för varsin buktett så de skulle komma till glädje för så många som möjligt.

Vilket underbart initiativ av Tomas och hans elever. Att se glädjen över att få dela med sig av färg och doft till dem som så väl behöver det. Det är inte värdet eller storleken på gåvan som är det viktigaste. Att skänka med hjärtat som de här SFI eleverna gör är stort. Kopparbergarn var fylld av glädje över att fått vara med och dela deras upplevelse och att vi fick överlämna blommorna till Solgården. När vi kom ut i bilen doftade det aster fortfarande.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell