Utflyktsmål Garphyttans Nationalpark.

2021-06-07

Efter mer än ett år var det dags för Ställdalens Naturstudieklubb att göra en utflykt. Målet var Garphyttans Nationalpark. Färden gick på R50 ner till Mogetorp. Det var en fin försommardag med Blåsipporna var utblommade och nästan alla vitsipporna. solsken. Trädens löv var nyutslagna.

Stora fält av maskrosor lyste gula. En lastbil som hade tung last låg före oss och bromsade upp farten så vi fick god tid på oss att njuta av omgivningen.

Vid Mogetorp tog vi av mot Närkes Kil. Vägen där är krokig men belagd. Den går i ytterkanten på Kilsbergen. Skogen öppnar sig ibland.för hus med vackra trädgårdar.

Så lämnar vi skogen bakom oss för gott. Vägen går i kanten på slätten norr om Örebro. Rapsfälten var guldgula. Mer av den varan blev det när vi passerat Närkes Kils kyrka. Kändes nästa som hemma (Skåne). Norr om Tysslingen tog vi vägen mot Garphyttan. Efter någon kilometer fick vi en inblick i hur man skördar gräsmatta. Stora fält med färdig gräsmatta skars i längder eller fyrkanter och förpackades för att rullas ut vid ett nybyggt hus, golfbana eller något annat där en gräsmatta behövdes snabbt.

Vi kommer till en by som undertecknad berörs mycket av, Frösvidal. Byn har anor från mitten av 1700-talet. Många av husen ser ut att vara från den tiden och fram emot slutet på 1800.

Vägen slingar sig genom byn och kantas av stor träd som säkert är några hundra år gamla. En stor bäck meandrar i en djup ravin efter vägen. Tyvärr har jag inga bilder därifrån. Men jag kan garantera att Frösvidal är värt ett besök.

Så småningom kom vi till dagens mål, Garphyttans Nationalpark. Den hör till våra äldsta Nationalparker, bildad redan 1909. På 1800-talet brukades den som betes- och slåttermark. På hösten används den fortfarande som betesmark för att de ängsväxter som växer där inte skall få för näringsrik jord.

Siktet var inställt på bord och bänkar i bit in i området men det var inte så lätt att ta sig dit. Det fanns alltför mycket att titta på under promenaden.

Sankt Pers nycklar var mycket intensiv i färgen.

Blåsipporna var utblommade och nästan alla vitsipporna, istället fanns det rikligt med gullvivor

och akleja.

Men längtan efter kaffe blev stort så vandringen gick vidare mot rastplatsen.

Doften av blommande hundkex överträffade nästa kaffedoften. Den musikaliska underhållningen stod trädgårdssångaren och lövsångaren för.

Vi gick rundturen över ängen med början efter vägen.

Det gick alldeles utmärkt med rullator.

Naturen bjöd på en installation. Den grå trädstammen blev en perfekt bakgrund till syrenen och smörblommor i förgrunden.

Kimmo tyckte att även maskrosor kunde vara värda att fotografera.

Det är ingen lång tur men skall man beundra växter och komma ihåg dess namn tar det ändå tid. På ängen låg många gamla träd. Träd hamlas fortfarande.

Liljekonvaljerna stod i full blom och spred sin doft till vår förnöjsamhet.

Jungfrulinet presenterade sig i två färger. Dels den vanligt klarblå men det fanns också en oxblodsfärgade variant.

Nävan bildade stor tuvor

Svartkämpar är värda uppmärksamhet i all sin enkelhet.

En liten groda tyckte att vi blev lite för nyfikna och gick sin väg.

Även kulturväxter som dubbla pingstliljor hade etablerat sig där. Det blev en upplevelserik vandring. Både ögon och öron fick nästan sitt lystmäte tillgodosett. Hade vi orkat hade vi nog stannat längre

I Nationalparken finns många vandringsleder att gå och en skog med gamla träd. Men den var det bara Leif Ljungqvist som besökte.

Det här är en fin tid att besöka parken på. Vi satt en lång stund i lugnet och den vackra försommargrönskan innan vi gick till bilarna.

Vill man se blåsippor och vitsippor blomma där är början på maj rätt tid.

Lunch på Tant Grön i Vingtrosa fick avsluta en dag att minnas.

Så gick färden mot Ställdalen igen igenom vårt vackra land så fullt av oupptäckta upplevelser. Kopparbergarns förhoppning är att många fler skall upptäcka det. Men var varsam med naturen och ta emballaget från fika- eller grillstunden med er hem.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell