Urpremiär i Hörken?

2021-02-04

Äntligen efter stor vånda var sanningens ögonblick inne. Skulle det fungera, eller var fiaskot inom räckhåll? Plötsligt insåg han att de planer som  ordförande framkastat, inte var så riktigt självklara som han velat påstå. Och det var egentligen ett helt vansinnigt projekt, det framgick mer och mer. Men med en åsnas envishet fortsatte olika planer att bli verklighet i fantasin. Det måste bära eller brista, det finns ingen återvändo.
På en sekund rullades hela projektet runt huller om buller i hjärnan. Knappen trycktes ned och SWOSH, sagan kan börja.
Ordföranden ropade till en kvinna med en fråga om hon var redo, vilket hon var. Ridån, eller rättare sagt presenningen, firades ned och en helt oväntad oktett stod där redo att dra igång. En kort presentation, och musiken vällde fram till åhörarnas jubel.
Vad i alla sina dagar var detta? Jo, det var produkten av en ide som växt fram under Coronatiden, och som en del hävdat kvalificerade för intag på Säter eller Mellringe om dom inte haft så mycket med annat med sjukvården just nu.

Ordföranden berättar att han snubblat på ämnet i lugnet av karantäntiden. Det fanns ju inte så mycket att ta sig för med. Plötsligt trillade polletten ner, så var det bara att låta tankarna virvla fritt. Såklart skulle det bli underhållning. Frågan var bara hur. Och så kom en snilleblixt, det skulle bli nåt som ingen hade väntat sig. Undan för undan kom den ena fantastiska planen efter den andra. Han var verkligen övertygande, så till slut förstod jag att Hörken skulle verkligen få en urpremiär som inte skulle gå av för hackor. Men skall det vara så skall det vara ordentligt. Jag lovade att hjälpa till med evenemanget på alla sätt och vis så gott jag kunde. Det enda kruxet var att vi kunde inte tala om för någon var, när och hur. Nej det måste förbli en hemlighet.
Nu började själva arbetet med att förverkliga saker som som inte var så självklara, men även den roliga biten. Inte en tanke på att ge upp det hela! Tvärt om det kom nya vansinniga impulser att lägga till handlingen. Det första vi var överens om var att förhoppningsvis skulle karantänen vara borta efter midsommar. Sen gjorde vi en grovplan som vi skulle hålla oss till, och som gick ut på att premiären skulle gå av stapeln slutet av Juli eller början av Augusti. Då skulle helst alla bitar vara på plats. Nu gällde det att skaffa hjälp, för det var inget vanligt litet hopkok. Men vem skulle vi vända oss till, det var frågan.
Ja, ja sa ordföranden, kanske vi skall lägga ner. Nej aldrig i världen, vi ska göra det, om det så blir det sista vi gör punkt slut.
Så småningom hittade vi lite kompisar som inte skulle avslöja vad som komma skulle. Det kändes tryggt.

Nytt kapitel,nya inriktningar. Som tur var alla tillfrågade helt begeistrade sånär på en som var från Närketrakten, och på sin allra bredaste dialekt sa att DÄ GÅÅR AALLRI , fast han var ganska okay ändå. Klarar vi det här klarar vi det mesta. Det skall sägas att vi hade många roliga stunder under projektets gång. Sår här i början såg allt lätt ut men det skulle bli kärvare, nästan omöjligt. Ett slut syntes flera gånger,men varje gång lyckades vi otroligt nog komma på lösningar så vi kunde föra det framåt. Kanske kan det kallas envishet också. Vi måste, måste köra det här iland, det var bara så.
Så knallade det på och vi kunde pricka av lite undan för undan på listan och drömma lite om hur det skulle bli. Man kunde känna en viss tillfredsställelse när den första prylen tog form. Wow det ser bara bra ut,vi skall nog lyckas ro det iland. Går det inte att genomföra så har vi i alla fall haft roligt under tiden. Nu börjar också arbetet med att plocka ihop alla de olika attributen som skall användas. Som tur är vet ordföranden att jag samlar på det mesta, så kanske kanske kan jag ordna fram det som behövs. Många har frågat vad jag skall göra med all min bråte, men nu kanske en del blir en del i projektet. Vid en översyn visar det sig att det ändå blir en hel del över. Det kändes som om en extra krydda tillförts. Det växer fram undan för undan och ger en puff framåt. Vi ska banne mig sätta Hörken på Ljusnarsbergs karta. Nu går vi in i produktionsfasen så vi kan inte avslöja mer nu, men vi lovar att vi återkommer med mer info under hand. Ju mer vi tänker på det ju säkrare blir vi på att det skall genomföras,till spektakel för andra. Vi är så inne i det här så vi bryr oss inte.

HOPSAMLING AV INGREDIENSER

Nu kunde vi ägna tiden till att leta fram attiraljer. Det blev även det lite trevligt, för i de proppfulla uthusen kom det fram saker som man inte kom ihåg att dom fanns. En efter en kom det fram saker som skulle förgylla vårt projekt. Det var skoj. Lite puts på vissa saker så var det helt användbart. Det kommer att bli mer än vi tänkt oss. Ordföranden funderade om vi verkligen skulle ta med allt.
Absolut, skall vi göra det här så kan vi lika gärna slå på stort ,det är min åsikt. Då kunde vi lika gärna lägga på lite mer krut och göra en oförglömlig föreställning. Intensiv spaning efter möjliga och omöjliga saker kom i dagen vid röjningen. Det snurrade runt i huvudet med olika scenarier. Bara bättre och bättre, och det är inte färdigt än. Vi hinner komma på många nya spektakel innan det är dags för premiären. Det tycktes att ordföranden verkade nöjd liksom jag. Bara att jobba vidare mot att antingen lyckas eller fiasko. Spännande i vilket fall, trots olyckskorparna. Vi lyssnade inte på dom, utan kavlade upp ärmarna och fortsatte.

Text: Leif i Nittkvarn