Två dikter av Stig Wikman

2021-01-05

JAG HAR KOMMIT HEM IGEN.

Det ska brinna tusen stjärnor
när jag kommer hem igen
som små gyllene lanternor
på den mörka himmelen
Jag har varit någonstans
där jag ingen kärlek fått
under himlens stjärneglans
har jag hemmet åter nått

Det är bergslagsskogens dofter
som jag nu har kommit till
när jag vandrar genom skogen
verkar tiden ha stått still
Jag går den gamla stigen
som jag gick i unga år
och stjärnorna dom lyser
där dom på sin himmel står

En promenad jag gick om kvällen
i min barndoms sköna skog
och högt på himlapällen
syntes stjärnorna som log
Ja, det verkade som
stjärneljusens leende fanns där
ett overkligt beteende
men sant det faktiskt är

Och bergslagsskogens dofter
dom gör mig sällsamt öm
ungefär som om jag gick
i en skönt behaglig dröm
Ja, nog har jag kommit hem
till det käraste jag vet
i mitt hjärta ska jag spara
denna bygd i evighet

STIG.WIKMAN.

BERGSLAGSSKOGEN I MITT HJÄRTA.

En ljuvlig liten glänta
i Bergslagsskogens grönska
det kan jag mig förvänta
och säkert även önska
När Bergslagsskogen lyser
när allting står i grönt
då går jag där och myser
och mår så härligt skönt

Den skogen får jag skåda
den skogen ger mig ro
med dofterna från kåda
och med vildblommornas bo
Om jag nån gång känner smärta
och får andra små besvär
då visar mig mitt hjärta
vart Bergslagsskogen är

Till den skogen går jag gärna
även om det så är kväll
då tindrar det en stjärna
högt på himlens mörka päll
Den stjärnan är så vacker
när den sina strålar strör
över fina Bergslagsskogen
som jag ska älska tills jag dör

STIG.WIKMAN.

Foto: Inger