Två dikter av Stig Wikman

2020-03-05

DEN HIMMELSKA TRAPPAN.

Den himmelska trappan
som vi alla ska gå
den leder till något
vi ej kan förstå
En vandring mot ljuset
där tiden står still
det är nog just det
som vi önskar och vill

Den himmelska trappan
är krokig och lång
när vi går genom molnen
hör vi änglarnas sång
Följer kärleken med oss
mot himmelska hav
finns där sjöar och ängar
finns där mossa och lav

Men gott är att veta
att trappan där finns
för varje steg som man tar
något vackert man minns
Något från jorden
under livslånga år
som skänker dig värme
när på trappan du går

Den himmelska trappan
vart leder den då
leder upp genom molnen
mot en himmel så blå
Så trampa mot toppen
glöm alla besvär
ty , bak nästa krök
i din himmel du är

STIG.WIKMAN.

NÄR SOM SOLEN GÅR NER.

När som solen går ner
bortom granskogens bryn
då fylls jag av ljuvliga drömmar
Allt är så vackert
en förunderlig syn
från mitt hjärta då kärleken strömmar

Då vandrar jag ner
till min barndoms sjö
där sitter jag tyst och tänker
Ser himmelska bloss
som guldstrålar strö
över sjön som så underbart blänker

Och jag sitter och ler
på en mossklädd sten
när jag barndomens lekar minner
All min kärlek jag ger
under himmelens sken
till de minnen som hjärtat finner

STIG.WIKMAN.