Tre dikter av Stig Wikman

2021-10-28

HÖSTPOESI.

Ingenting är som höstens bedårande tid
ingenting kan förtrolla mig så
färgernas prakt som finns där vid
och en himmel så skimrande blå

Jag skriver det här en höstfager dag
och fotot som ni här ser
den bilden , ja , den lånade jag
från en vän som min vördnad jag ger

Färger så vackra av alla de slag
en höstdag i all sin glans
och bron som syns , den tycker jag
skänker bilden en sorts elegans

Jag tackar min vän , för detta lån
av ett storslaget fotografi
det är ju så fint så jag blev `mån`
till att skriva min HÖSTPOESI.

STIG.WIKMAN.26.OKT.2021.

EN LITEN KNOPP SLÅR UT.

Det finns inte ord för vad jag känner
när jag ser en liten knopp slå ut
det är då som mitt hjärta känner
att det inte ännu har nått sitt slut

Och om hjärtat vill bulta några år till
trots min åldrade , utslitna kropp
då känns det som jag gärna vill
åter få njuta av en liten , liten knopp

Om det sedan händer att alla blommorna dör ut
då blir jag aldrig lika lycklig som förut
och behöver aldrig mer i skogen gå
då kan mitt hjärta lika väl få sluta slå

STIG.WIKMAN.26.OKT.2021.

MINA INNERSTA TANKAR.

Mina innersta tankar
dom skänker jag dej
för dej kan jag aldrig glömma
Mitt hjärta blev ömt
när jag träffade dej
och om dej jag för evigt ska drömma

Vår tid tillsammans
blev onödigt kort
nu känns dagarna allt för tomma
Du kom till mej
och du vände dej bort
men du kanske tillbaka vill komma

På kärlekens väg
finns ej någonting givet
under stjärnornas glimrande glans
Om vi träffas igen
i det framtida livet
kanske finner vi lyckan nånstans

Du är ju så klok
med tankar så fromma
som du delade även till mej
När jag går i skogen
ser jag dej som en blomma
som en kärlekens förgätmigej

STIG.WIKMAN.