Svinn på PRO-resa till Åland

19-09-23

Den årliga höstresan till vårt grannland i öster började med att skrapa is från bilrutan. Det kan vara så den här tiden, om man är uppe med tuppen. Kanske en del tycker det är onödigt tidigt på morgonen vi åker, men inte de fem Säfsingar som trängt ihop sig i en bil för fyra personer för att få följa med oss. Dom hade gått upp mitt i natten, men var lika glada för det.

Som vanligt startade vi med klarblå himmel och sol i ögonen mot Rocklunda ishall, där vi kunde få en kopp kaffe med en i min smak seg och intetsmakande typ smörgås.

Ny chaufför till den ena bussen, eftersom körtid följer vissa regler. Vi hade på grund av det stora intresset valt att åka med två bussar. Lite synd, att så många hoppade av på slutet.

Som vanligt var Bengan i farten med fru fortuna och fick byta buss vid fikapausen, för att alla skulle få chansen att bli miljonär innan kvällen. En mycket uppskattad sak är att vi lyckats få tillstånd att köra ombord med passagerarna kvar i bussen.

Så var det bara att ta hissen upp till de väntande läckerheterna, som det tar ett par timmar att avnjuta. Det enda som störde var ett litet gungande av havet som gjorde att även den mest nyktre sågs ragla fram mellan borden.

Det fanns kanske någon som hade samma bleka färg i ansiktet likt de räkor som förföriskt låg framme för att förgylla måltiden.  Nästan hela sortimentet hanns med innan en trevlig värdinna vänligt förklarade att kantinen stängs om en kvart . Tiden räckte precis för att sätta pricken över i. En kaffeskvätt.

Medan man smälte maten efteråt, kunde man prova sina kunskaper på på att gissa melodier och en massa annat. En som kan skryta om att vara Ålandsmästare var Bengan. En annan variant var att bugga med Boppin Cats, ett band med ös eller ADHD som dom for över scenen. Det är synd att man är så stel, att man bara kan buga, men det måste jag göra för den unga flickan som platsat i vilken danstävling som helst.

Färden mot Kapellskär var mycket lugnare och när vi fick tillbaka en timme som Finland lånat, kändes det toppen. Någon passerade taxfree i tron att det skulle vara så billigt där, men men….. Dom enarmade banditerna rasslade till någon enstaka gång, så att intresset hölls uppe.

Väl framme började en febril verksamhet att samla ihop resgodset och förbereda landgång. Ja landgången slapp vi. Det var bara att försöka trängas i hissen med massor av folk ned till bussen, som var lastad med diverse inköp. I stressen och trängseln var bussarna tvungna att köra ut. Detta innebar att en av våra passagerare hindrades att komma med och fick tillbringa en god stund i terminalen innan en av våra bussar kunde hämta. Vi har verkligen tåliga medlemmar, men som lite plåster på såren kommer Du att få en liten överraskning.

Slutet gott, allting gott som det heter. Solen gled ner över horisonten och förvandlade dagen till plötsligt mörker, något som också drabbade en del resande när ögonlocken blev för tunga. Till slut återstod endast den historieberättande chauffören på bussen och han kunde återvända till nya äventyr. Nu ser vi fram mot marken där PRO spelar stor roll.

Ej sjösjuk text: Leif i Nittkvarn
Foto: Leif och Bengan