Svenska tanten hyllad på berättarkväll.
2019-07-18
I tisdags var det den återkommande berättarkvällen på Källmans Skogskafe i Ö Kumlan.
Arrangörer var Ingela Bornström och Ställbergs gruvor.
Regntunga skyar hängde lågt över byn, så det var skönt att komma in i värmen och gemenskapen med andra som sökt sig dit.
Carl Oskar Sjögren hälsade välkommen.
Först var det möjlighet till fika och allmänt prat.
Kön till Ingelas god kaffe och bakverk växte snabbt. Det var cirka 40 personer så varenda stol blev upptagen. Samtalen vid och mellan borden var livliga. Tydligen är umgänget mellan människor viktigt. Det går att lägga undan telefonerna en stund.
Med Carl-Oskar som moderator startade ett organiserat samtal. Han frågade Ingela om hon ville berätta om sitt kafé och det ville hon gärna.
Äldsta gården på Källmans är från slutet på 1800-talet. Huset som kaféet är inrymt i byggdes 1967 och är ritat av dåvarande ägare. Ingela berättade, men bland publiken fanns det några som fyllde i där hon hade luckor. Publiken fick erfara att fler personer på ett ställe kan utveckla ett samtal.
Nu återgår vi till artikelns rubrik. Ingela tycker om att sätta sina tankar på pränt och nu läste hon en hyllning till den svenska tanten. Det började med att några damer i övre medelåldern samtalade och kom underfund med att de hade ändrat sina vanor med åren. De kom snart underfund om att kanske de började närma sig tantåldern. När den börjar är lite oklart, eftersom jeansen hör till klädseln högt upp i åldern. Ingelas funderingar slutade i alla fall med en hyllning till den svenska tanten, som ideellt ställer upp för föreningar och sina medmänniskor, som behöver ett handtag ibland. Det var ett fantastiskt kåseri. Eftersom skribenten anser sig vara tant kände jag mig väldigt hedrad.
Yvonne Sjögren berättade hur hon kom i kontakt med litteratur under sin skoltid. Speciellt minns hon författaren Daniel Andersson. Hon hittade en bok på bokloppis i Södra hyttan av honom. Boken handlade om Dan Andersson. Mycket av innehållet var det en man som återberättat. Mannen kände Dan Andersson väl. Yvonne avslutade med att läsa dikten ”Pajso” ur Kolvaktarens visor.
Stina Sahlin Mercke vandrade i sin ungdom ut i Alaskas vildmark. Där mötte hon en familj med fem barn som flyttat från Kalifornien. Det var en fin berättelse om familjens vardagsliv. Stina återgick till civilisation när hon på våren såg kvinnan i familjen tvätta hela vinterns tvätt i en bykgryta vid sjön.
En kort paus för att publiken skulle ha möjlighet att hämta påtår följde.
Så kom kvällens avslutning.
Sara Parkman berättade om konserten vid Ställbergs gruvor på fredag den här veckan. Vi fick ett smakprov. Det blir ett uruppförande av verket Vesper.
Medverkande är Sara Parkman fiol och sång
Ellen Pettersson, trumpet
Agnes Magnusson, cello och Hans Berg, synt. Den relativt nya Hjulsjöbygdens Kör finns också med.
Det blev en mycket fin avslutning på en kväll fylld av upplevelser, känslor och minnen.
Den här berättarkvällen visade att än finns det plats för det goda samtalet.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell
