Svår saga på lättsamt vis

2020-03-04

I februarimörkret kunde man få höra Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf läs-berättas av fyra duktiga och mysiga skådespelare på Stadra Vinterscen. Föreställningen hette ”Gösta Berling på svag is” och det var inte utan, än att även skådespelarna sattes på det hala emellanåt. Inte så att de inte behärskade sitt framträdande, men inte är det lätt att hålla masken, när det plötsligt kommer musik utifrån, eller annat som inträffar.

En bil med högtalaren påskruvad till max körde förbi på vägen. 
En hund började plötsligt skälla och ville prompt in till människorna i det mysiga rummet. 
Vinden tog tag i porten och slog upp den mot mörkret och stjärnhimlen.

Ja, allt kan tydligen hända en sådan här kväll, men alla bara log åt incidenterna och berättelsen fördes vidare.

I skenet av en mängd levande ljus fick vi träffa Magnus Wetterholm, Lasse Forss, Eva Haldert och Barbro Järliden, vilka agerade under kvällen.

Barbro skrev brev till Selma där hon berättade hur det gått med allt och undrade om hon visste hur väl hennes böcker tagits emot. De övriga tre läste valda delar ur romanen och berättade händelseförloppet där emellan.

Kopparbergarns medarbetare känner väl till texten. Som gammal svensklärare har jag själv läs-berättat Gösta Berlings saga för några klasser. Den är både spännande och engagerande, men ändå svår att ta sig igenom för nutidens läsare.

Det finns höjdpunkter:

Sintram, den elake brukspatronen på Fors, som tycker om att klä ut sig till den onde, lyckas få kavaljererna med sig och mot majorskan på Ekeby. Hon som egentligen är kavaljerernas beskyddare, får själv ge sig ut på vägarna med fattigpåsen på ryggen.

Färden över isen, där Gösta och Anna Stjärnhök far fram i släde bakom hästen Don Juan och vargarna kommer rusande. Efter en skrämmande färd, når de ändå Berga.

Majorskans rop om att det brinner i natten, när hon tänt eld på höstacken, och kavaljerernas fasa och rädsla när de yrvakna springer ut i nattmörkret.

Ja, berättelsen är medryckande, men Selmas ord är många och språket ganska så svårt. 

Visst var det kyligt i Järnboden, där Vinterscenen utspelades. Och mörkt var det därute, för det var ingen idé att tända några marschaller i den hårda vinden och snön, som brukar lysa upp marken, fanns inte spår av. Ändå kändes värmen av alla positiva människor som kommit för att lyssna och i pausen serverades varm buljong och kex. Det var helt utsålt på lördagskvällen när Kopparbergarn var där.

Stjärnorna strålade på himlen under hemfärden. Ibland saknar man vägbelysning, men inte en sådan här kväll.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Stadra Teater