Ställdalens Naturstudieklubb har startat 2024

2024-02-02

Från vinterns kyla in i Bruksgårdens värme och en fin kväll tillsammans med ett 30-tal medlemmar gör gott för sinnet.

Kvällens föreläsare, Nils Holmdahl, hälsades välkommen av klubbens ordförande Erik Karlsson.

Tillsammans med hustrun Helena bor han på Rikkenstorp. Där bor också sonen Joel med familj.

Vi fick följa dem från det att de kom till Rikkenstorp 1971 och fram till nu. Nils har gjort ett omfattande intervjuarbete hos dem som har anknytning till torpen i Finnmarken men också människor som valt att leva sitt liv på egna villkor.

Men vi börjar från början. 1971 bodde de i Göteborg. Nils hade läst allt han kunde hitta om Dan Andersson och ville uppleva den miljö som Dan skildrade. Då var han och Helena nykära de kände att de hade alla möjligheter att forma sina egna liv. Under resor i Finnmarken hittade de Rikkenstorp. Huset var förfallet utan fönster och dåligt tak. Det växte 25-årig granskog och sly ända fram till husets trapp. Men de såg inte detta som ett hinder.Högfors skog ägde gården. När Nils och Helena vill köpa den 1972 blev de avrådda av säljaren men de hade hittat sin plats att bo på så inget kunde stoppa dem. När de flyttade dit för gott 1976 fanns ännu inte el och vatten indraget. Det blev en tuff tid men de ansåg att motgångar var bara till för att övervinnas.

På 70-talet var det inte svårt att få jobb. Första arbetsgivaren Domänverket hade jobb till dem båda. Senare hade Helena anställning i skolor och på förskolor. Nils fick arbete som lärare.

Kontakter med Nordiska Museet gjorde att han fick uppdraget att intervjua och dokumentera det som fanns kvar av finnkulturen. Med de kunskaperna i botten har Nils skrivit boken ”Myt och sanning ” en biografi om Dan Anderson.Det var utdrag ur den som vi fick se och höra under kvällen i Bruksgården.

Ett Dan Andersson arkiv finns på Rikkenstorp. Det står till förfogande för dem som vill forska om Finnmarkens skald.

På Rikkenstorp finns idag ett andelsjordbruk som drivs av sonen Joel och hans fru Maria. Odlingarna är idag så stora och välplanerade att man kan leverera grönsaker hela året runt till sina andelsägare.

Efter att Nils hade berättat om sina och Helenas upplevelser de första åren som torpägare i Finnmarken fick vi möta några av de människor som han träffat och intervjuat.

Glada skratt från publiken varvades med djup eftertanke för dem som bebott torpen eller vandrat på vägarna.

En tid bodde Nils hos Hanna och Birger Johansson samt deras son Ragnar ”Gubben i stugan” på Kestina. Det blev en av källorna till att få en inblick i livet för dem som valt att bo och leva på vad jorden ger.

Han mötte bland annat Anna Lönnqvist från Ljungåsen Hon var en härlig berätterska. Genom henne fick han en unik och ömsint bild av många människor som valt att välja sin egen väg genom livet.

Några av dem som Nils mötte har han valt att kalla marginalmänniskor. De var inte en riktigt passande pusselbit i det sociala mönstret men de respekterades av sina medmänniskor. En av dessa marginalmänniskor var en person som många Ljusnarsbergare träffat, nämligen Nils ”Björnjägaren” Runngren.

Tun Jan-Erik var en tiggare som sökte mat och husrum från dag till dag. Dan Andersson har tillägnat honom dikten ”Jan från Tuna”

Nils fick höra om magi och vidskepelse som många gånger styrde finnmarkens folk. Det fanns också de som sades kunna bota sjuka. I boken berättas om en av dem, Edvard Nilsson från Skattlösberg. Han inhandlade ingredienser till sina ”mediciner” på apoteket, däribland dessa bröstkakor som innehöll opium. Mängden inköp gjorde att han portförbjöds på apoteket i Sunnansjö.

Undergöraren Nybo Kalle hörde också till dem som blev portförbjuden på apoteket i Sunnansjö. Han fick, liksom Edvard Nilsson söka sig till andra apotek för att kunna fortsätta tillverka sina mediciner.

För att få mesta möjliga effekt på sina ”läkemedel” behövdes rätta redskapen. Här är det en björnstrupe och en björntand.

En bild med Dan Andersson och hans familj. Dan Andersson med fiolen. Han tillbringade mycket tid tillsammans med sina vänner i Stockholm, där han också dog genom cyanväteförgiftning.

Han efterlämnade sin hustru, Olga, som var gravid i 3:dje månaden

Tillsammans med Göran Greider har Nils Holmdahl skrivit en bok med titeln ”Dan Anderssons Stockholm: en stadsvandring”

Kvällens publik fick också höra berättelsen om Rikkenstorps skvaltkvarn. 1926 flyttades den till Kopparberg. Den fick en undanskymd plats vid Laxbäcken ovanför Koppargården. Trots brist på underhåll var den fortfarande i gott skick och helt intakt. Med hjälp av hembygdsföreningen flyttades den tillbaka till sin ursprungliga plats vid Rikkenstorp. Det fattas en ny vattenränna och lite andra småjobb sedan är det meningen att det åter skall malas säd i den.

1972 var det nog svårt för andra än Nils och Helena att se den levande finngård som Rikkenstorp är idag. Hus och åkrar är restaurerade. Gården hyser ett museum som ger en bild av Finnmarken. Odlingar som håller ett antal adelsägare med grönsaker året runt. För dem som vill lära sig mer om Dan Andersson finns det en gedigen forskning av Nils Holmdahl att ta del av.

Bilder är hämtade från Nils Holmdahls bok ”Myt och sanning” en biografi om Dan Andersson

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell