Snurrig utflykt

2015-09-04

Hembygdsföreningen och Naturstudieklubben har haft sin årliga utflykt tillsammans.
Håkan Mossberg tog oss ut på en resa som började lite upp och ner.

30 personer samlades nere på Ahlstroms parkering för vidare färd mot Stora Krigstjärns gruvor. Håkan hade ett antal kompasser med sig som han delade ut. Deltagarna upptäckte att kompassen visade norr mot söder. Efter att gått runt en stund konstaterade vi att det var ett relativt stor område som missvisningen gällde.

På bild pekar Håkans tumme mot norr och kompassnålen mot söder. Det finns åtminstone ett område till i Ljusnarsberg där kompassen slås ut och det är Perrabacken i Hörken.

Första gruvan som vi stannade vid var Sjögruvan. Den togs upp 1890. Efter många besvärligheter började malmbrytningen 1892. Brytningen skedde ner till 89 meters djup

Det går än att se timringen runt gruvöppningen.

Håkan visade hur en gruvkompass fungerar. Där rör sig pilen inte bara mot norr och söder utan även nedåt när det finns malm.

Vandringen fortsatte till en ruin av, vad man tror, ett boningshus. Väggarna, som var murade av cindersten, stod intakta medan allt trävirken hade ätits upp av tidens tand. På murstocken stod det inristat 1900.

Via Nygruvan gick vandringen till Stora Krigstjärnsgruvan. Den började brytas 1756, kanske något tidigare. Tyvärr var malmen av dålig kvalitet så den lades i vila. 1839 inmutades den av Stjärnforsbruks ägare och återupptogs.
I slutet på 1800-talet byggdes en konstgång  från Hörksälven till gruvspel och pumpar. Det finns ett dokument från 1887 som Greve Mörner på Stjärnfors Herrgård skrivit där han vill köpa 1/8 hemman för att kunna genomföra projektet.

Ovanför gruvorna finns spår av var konstgången gått fram. Ett dike är grävt genom en kulle.

Håkan visar på  gruvfältets fixpunkt.

Kaffet intogs nere vid Krigstjärns strand.

Håkan berättade några skrönor om gruvarbetarnas oskrivna lagar för att inte råka ut för olyckor och hur man skulle uppträda för att inte gruvmaja skulle bli arg. Bara det skulle kunna bli ett särskilt kåseri.

Man diskuterade också namnet Krigstjärn. Håkan hade läst om ett område som på 1600-talet kallades Stora Kristofferstjärn. Kanske det namnet under århundrande förändrats. Det finns fler benämningar på Krigstjärn.

När kaffetörsten var släckt åkte vi till Hackatall och vägen in mot Polhemsgruvan. En kort promenad genom skog med många ståtliga tallar kom vi till järnvägen.

Där beundrades en mycket vacker stenmur upplagd av sprängsten från skärningen vid Hackatall.

På två ställen har det gjorts krökar på stenmuren så att den följer järnvägskartan. Lite irrationellt kan man tycka. Men vackert var det.

Väl tillbaka till bilarna avtackades Håkan med en varm applåd. Han är alltid väl påläst och delger åhörarna fakta på ett medryckande sätt.

Text :Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell