Smålommarnas tjärn den 1 september.

2014-09-03

Morgonens lätta dimma ligger som en mjuk slöja över smålommarnas tjärn. Klockan närmar sig sju. Tre grader plus och en molnfri himmel. Jag sätter mig på ryggsäcken. Solens strålar lyser upp träden på tjärnens västsida där björkarna börjar anta en gul höstton. Några morgonpigga orrar underhåller med bubblande höstkonsert från norr. Denna morgon möts jag av det faktum att tjärnen är tom. Lomungen har äntligen givit sig av. Vilken lättnad. Jag har oroats av tanken att den kvarvarande ungen inte utvecklats normalt. Syskonet flög iväg tillsammans med ena föräldern den 7 augusti 46 dagar gammal vilket är normalt. Denna unge har behövt ytterligare tre veckor för att bygga upp tillräcklig styrka för avflytt. Förutsättningen är att den skall kunna flyga till närmaste större sjö. I detta fall troligen Olovssjön c:a 3 kilometer bort och utan möjlighet att vila. Lommar är helt bundna till vatten. Deras ben är placerade väldigt långt bak på kroppen vilket gör att de inte kan gå på land och inte heller komma upp i luften från annat än vatten.

Jag sitter kvar en timme och njuter av morgonens lugn. Dimman lättar. Tystnaden bryts endast av några korpar och som ett svagt ljud från öster hörs ett tåg passera på Värmlandsbanan. Jag får tid att tänka tillbaks på vad som hänt sedan den 19 augusti då jag senast skrev om smålommarna i Kopparbergarn.

Jag erfar att varje unge präglas på sin speciella förälder vilken den tryggar sig till och mestadels får mat av. Sedan den första ungen lämnade tjärnen har jag endast en morgon av nio sett båda föräldrarna samtidigt i tjärnen. Då kom ”den andra” utan fisk och i sällskap med sin unge på besök en stund. Sedvanlig hälsningsceremoni följde.

Jag har lätt att lägga mina mänskliga känslovärderingar i lommarnas visade tillgivenhet mellan förälder och unge.

Föräldern kommer med några timmars mellanrum med fisk i näbben. Ungen möter ivrigt upp och slukar fisken glupskt. Sedan är det tid för putsning av fjäderdräkten och en stunds vila.

Ungen pockar närgånget hela tiden på mer mat med sitt ivrigt lite gnälligt läte.

Sista tiden gör ungen ibland korta flygturer över vattnet för att bygga upp styrkan. De senaste dagarna har ungen följt med föräldern till tjärnens ände och före föräldern startat ett uppflog mot vinden. Flugit lite osäkert till andra änden av tjärnen och landat. Visat föräldern att jag kan snart. Styrkan och modet har dock ännu inte räckt till att lämna tjärnen.

Jag hade hoppats att få vara med när ungen var mogen att lämna, vilket måste skett i söndags när jag inte var där. Framöver skall nu styrkan byggas upp för att klara avflyttningen ut till kustbandet där övervintringen sker. Smålommarna kan bli uppemot tjugo år och lever ett monogamt liv. De återkommer oftast till samma tjärn varje år.

Mina morgnar vid smålommarnas tjärn har gett mig många fina minnen. Nu nalkas hösten och vintern då vår natur också har mycket spännande att uppvisa.

Text och foto: Bengt Lundell.