Skolan och framtiden

2016-11-12

Kopparbergarns skribent bevistade nyligen ett möte med lärarförbundet och delar av kommunstyrelsen. Mötet handlade bland annat om rankingen och hur man ska kunna klättra uppåt på skalan.

För facket kom förhandlingschefen Mattias Åström och ordf för lokalorganisationen Pernilla Eriksson. Mötet var relativt fritt och diskussionen blev hög och i mitt tycke givande.

Text och foto: Sture Ekmark

Redaktionell text:

När resultatet av den senaste rankingen blev känt, hängdes vår skola ut som en av landets sämsta, vilket tyvärr är kraftigt missvisande, om man ser till elevernas och  personalgruppens arbete och föräldrarnas upplevelser av skolan. Rankingens kriterier är tyvärr inte avpassade till att beskriva situationen i små kommuner, utan mera tillämpbara i större befolkningscentra. Resultatbilden blir dessutom starkt påverkad av befolkningsstrukturen och i botten av listan hittar man flera småkommuner som gjort ett fantastiskt arbete med att ta emot asylsökande.

Om man studerar de tretton kriterierna ser man direkt, att de inte i första hand försöker mäta saker som trivsel, kamratanda och annat, som rör elever och föräldrar. I stället ligger fokus på lärarnas arbetssituation, löner, andelen utbildade lärare och annat sådant som berör personalen på annat sätt än i arbetet med eleverna. En punkt heter till exempel ”Kommunen som avtalspart”.
Detta är i och för sig inte fel, eftersom kriterierna utformats av Lärarförbundet, och alltså har ett rent fackligt syfte.
En annan punkt är ”Andelen barn i förskola”. I en liten kommun, som vår, behövs det inte så många som behåller sina småbarn hemma, för att det ska bidra till stämpeln ”dålig skola”, oavsett hur bra verksamhet som än bedrivs där.

Några av punkterna i rankingen handlar förvisso om eleverna, eller i varje fall om deras i betyg mätbara prestationer. Men det finns så mycket mer som har betydelse för att barnens uppväxt och utveckling, sådant som trygghet och tillit, tro på sina förmågor och sin framtida roll i samhället. Det ligger i hela samhällets intresse att skapa goda förutsättningar för våra barn och ungdomar, även i en liten kommun som Ljusnarsberg.

Björn Öringbäck