Sista utflykten för säsongen
2017-09-23
Håkan Mossberg tog en intresserad skara med sig ut för att upptäcka ännu en del av det som en gång var en levande bygd. Det var sista utflykten för säsongen. Efter samlingen vid Tingshuset körde vi västerut mot Skäret. Vid Kvarnbäcken lämnade vi bilarna och vandrade norrut efter bäcken tills vi nådde platsen där det en gång varit en skvaltkvarn.
Det som fanns kvar var resterna av en damm. Stenen som varit stöd för axeln som drev kvarnen återfanns inte.
Håkan Mossberg berättade om en skvaltkvarns konstruktion. Man kan undra varför en kvarn byggdes så långt ifrån bostadshusen. Det kan finnas två förklaringar. Dels var naturen lite förbredd för en fördämning. Det fanns också två sorters kvarnar, de som var skattebelagda och de som var skattefria. Kanske om man anlade kvarnen i vildmarken kunde man klara sig från skatt. Vi förutsätter att det var det första som gällde i det här fallet.
På tillbakavägen passerades ett ställe med gott om trumpetsvamp som genast tömdes av svampälskande deltagare.
Vi följde bäcken mot söder och kom fram till gamla landsvägen. En vacker stenbro över Kvarnbäcken beundrades.
Så kom vi fram till det som en gång var bostället Kvarnbäcken.
Håkan läste från Gösta Albinsson torpinventeringar där han berättar om torpet.
Ladugården var byggd av natursten och hade därför stått emot naturens påfrestningar mycket bra.
Även om det inte finns så mycket kvar av det som en gång varit bostadshus finns nästa alltid en välbevarad jordkällare kvar så även här.
En mycket djup, stenlagd brunn, fanns också kvar intakt.
Tillbaka till bilarna visade Inga Lill Olsson ett foto av Kvarnbäcken och berättade lite om sin familj som bott där. Hennes morfar, Gustav Hjalmar Johansson, är med på bilden. Han är cirka 10 år och därför går det att datera den till ungefär 1910. Morfadern hade 8 syskon. Det var Stjärnfors Ställdalens Bruk som ägde huset. Den sista bofasta flyttade därifrån 1952 och i slutet på 1950-talet revs huset. Det var väldigt intressant att få en bild av människorna som levde vid Kvarnbäcken.
Färden gick nu vidare till Spjutkärn. En skogsväg mot norr tog oss till nästa mål. Vi lämnade bilarna och tog en promenad över ett fall vidare genom ett skogsområde och så åter efter kanten av ett fall med mycket vackra lingon. Så var vi framme vid Vilåstorp.
En fantastik utsikt.
Mycket lämpligt att ta fram kaffetermosen för en stunds vila.
Sedan var det dags att orientera sig och försöka hitta lämningar av det som en gång varit hem för en familj.
Det ända säkra var en vacker jordkällare som utforskades.
Nere i sluttningen fanns också en stenlagd brunn.
Nu började det skymma så det var hög tid att ta sig till bilarna.
Vi tackade Håkan för ännu en vandring i det forna Ljusnarsberg och hoppas på en uppföljning nästa år.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell
