Shopping för PRO pensionärer

19-12-15

Inte ens snögloppet på onsdag morgonen kunde hindra morgonpigga pensionärer att fylla plånboken och sälla sig till övriga likasinnade, som med bussens hjälp drog mot alla reapriser i Borlänge. Visserligen kunde man höra någon här och där som yttrade något om att i år skulle det minsann inte handlas någonting onödigt. Omdömet kan ju tydligen grusas, eftersom samma personer inte kunde bära alla kassar själv utan hjälp. Väglaget var inte det bästa, men humöret var det inget fel på. Tjo och tjim, trots att vi passerade en lastbil som inte haft samma tur som vi på vägen utan parkerat på sidan. Det påminde oss att den här årstiden inte är att leka med.

Snart kunde vi se en del av målet, något som i folkmun kallas för Tuntutten. Halva styrkan steg av och försvann in i mammons tempel med vidöppna plånböcker och stora ögon. Det fanns affärer för allas smak, kläder, skor och elektronik, och tusentals andra saker. Men det var inte allt som var rosenrött. 

Det visade sig, när en av de våra skulle ta en kopp kaffe i vestibulen, att dom inte tog emot kontanter utan bara kort. Jag har bara körkort sa vår vän och visade den unga flickan på insidan. Jag vet inte om han blinkade åt henne, för hon kunde inte hålla sig för skratt, och han fick sitt kaffe. Förmodligen såg hon att vi var från skogen. Heder åt henne.

De två timmar vi spenderade på att fylla påsar räckte bra till. På avtalad tid kom bussen och hämtade upp alla som valt att handla på Kupolen för en kort färd ner till Ikea, där mat var beställd.

Vilken tur att det var julbuffé, vilket gladde alla. Kan konkurrera med vilket annat julbord som helst. Alla vi som hade fått ett färgat plastarmband kring armen hade bara att storma fram mot läckerheterna. Eftersom ingen klagade på något tar jag för givet att alla var nöjda. 

Ett par timmars spring i de närliggande varuhusen hanns också med. När mörkret lagt sig som en vägg över staden, kunde vi samla ihop påsar och passagerare för att dra oss mot hemtrakterna.

Det sista vi såg var den tiggande dragspelaren som troget spelat i många timmar. Vi har det nog ganska bra här. Nu var det så att det var samma resa två dagar i rad för att det var så många som ville med. Kanske nån tycker det var orättvist att vi fick äta julmat två dagar i rad, men det tycker absolut inte jag. Skillnaden mellan dagarna var obetydlig, därför blir det bara ett reportage.

Text och foto: Leif i Nittkvarn
plus ett par bilder av Bengan