Samer på Kolahalvön

2018-01-15
SPF har sitt första medlemsmöte inför 2018.
Vice ordförande, Ulf Hildebrandt, hälsade alla välkomna. Ett speciellt välkommen riktade han till sin hustru Margareta Hildebrandt. Margareta var dagens föredragshållare.

För 25 år sedan deltog hon i en arkeologisk utgrävning på Kolahalvön. Målet var att få bättre insikt i samernas liv på Kolahalvön.

1917 fann man rikligt med mineraler på ön. Samerna som bodde där förflyttades. Familjer splittrades och många dödades för att Ryssland fritt kunna ta hand om fyndigheterna.
Från Sverige resta fyra kvinnliga forskare till St Petersburg. Där mötte fyra inhemska forskare upp, enbart män. Kvinnlig ryska forskare får inte utföra utgrävningar.
Färden gick vidare till Lovozero på Kolahalvön. Där skulle man proviantera inför fyra veckors arbete i vildmarken. Tyvärr var inte utbudet av livsmedel särskilt stort.

Tillsammans med buljongtärningar och torrmjölk, som de hade med sig från Sverige, inköpta limpor och konserver som de ryska kollegorna hade, skulle de överleva.
Det ryska forskarna hade en stor dunk med sig som Margareta och hennes kollegor trodde var vatten. Det visade sig emellertid att de innehöll 96 procentig sprit som var ett utmärkt betalningsmedel.
Vädret var fint, 25 grader varmt, så båtägaren som skulle ta dem över en stor sjö, tyckte att det var bättre att fiska än att vara transportör. De var därför tvungna att boka rum på ett mycket enkelt hotell. Men där fanns dusch och de fick enkelrum. När vädret blev sämre dök båt och ägare upp. Det var en båt som endast tog förare och en passagerare. Det tog en hel dag att frakta folk och material till andra sidan sjön.
Nu var de totalt isolerade i fyra veckor utan möjlighet med kommunikation med yttervärlden.

Ett läger med tält som Margareta och hennes kollegor hade med sig från Sverige och en kåta till de ryska arkeologerna sattes upp på en udde.
En liten sjukvårdsväska med innehåll som en svensk läkare hade rekommenderat hade de med sig från Sverige
Vädret slog om och det blev kallt och regn. Massor med mygg och knott gjorde att utgrävningarna blev påfrestande.

Biodlarhattar gav ett litet skydd mot myggen men knotten fick de lära sig att leva med.

Lite andhämtning från dessa närgångna flygfän fick de i kåtan.

Efter fyra veckor var de nästan immuna mot sticken.

Sju gravar grävdes fram och man kunde gör mätningar och anteckningar.

Bl.a. mättes längden på de individer som man hittade. Kvinnorna var mellan 1,30 – 1,45 och männen mellan 1,40 – 1,65.

När utgrävningarna var klara var det dags att åka därifrån. Teamet lindade in materialet i toalettpapper och tog det till St.Petersburg där det nu finns till beskådan.
Innan de lämnade Kolahalvön fick de vara med på en samisk fest. Margareta hade ett par rentofflor på sig som hon köpte där.
Det var en mycket intressant föredrag och Margareta fick många frågor efteråt.

Hon avtackades med blommor av föreningens sekreterare Thomas Abrahamsson och applåder från åhörarna.
Så blev det fikadags med smörgås och trevliga samtal. Uno Svensson meddelade att årsmötet den 14 februari var flyttat till Församlingshemmet.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell