Sädesärla, Gulärla och Forsärla.
2014-06-23
De ärlor vi har som häckande i Sverige består av dessa tre arter. Samtliga finns även i vår kommun.
För mig är sädesärlan vårens främsta budbärare. Jag ser alltid med tillförsikt fram mot det första mötet. Som oftast sker det i månadsskiftet april- maj. Sädesärlan annonserar sin ankomst med sitt korta kärva kvitter när den trippar fram på den snöfria gräsmattan. Med korta rusningar söker den insekter, glatt vippand på den långa stjärten. Den tycks trivas bra även inne i våra samhällen. Vid mina utflykter i naturen finns alltid sädesärlan med när jag vandrar vid vattendrag, sjöstränder och på myrmarker. Ett troget sällskap i naturen.
I Sverige är namnet sädesärla redan dokumenterat under 1500-talet. I folktron var sädesärlan hyllad som vårens budbärare. Den var en välkommen gäst då den ansågs ge bonden skördelycka. Namnet ”sädes” kommer från ”säde, sådd” beroende på att den anländer före vårbruket och följer bonden vid arbetet på åkern i sitt födosök.
Vid mitt senaste besök på vårt nordligaste naturreservat i kommunen, Nittenmossen norr om Yxsjöberg, blev jag flitigt uppvaktad av gulärlor. Jag ansågs nog som ett störande inslag i deras livsmiljö. Gulärlan finns i två raser hos oss. Den sydliga och den nordliga, varav jag oftast träffar på den senare. Gulärlan förekommer i skiftande färgvarianter beroende på årstid och ålder men den nordliga har bl.a. som kännetecken mörkare hjässa. Den påträffas oftast på blöta hagmarker och myrar.
Forsärlan är en sen invandrare som under tidigt nittonhundratal började häcka i Sverige. Den förekommer sparsamt och söker sin livsmiljö vid mindre åar och bäckar med strömmande vatten och steniga stränder, omgivna av lövskog. Laxbäcken och vissa sträckor av Garhytteån genom Kopparberg erbjuder sådana miljöer. I år förekommer häckning i Garhytteån där första kullens ungar nu har lämnat bot. Vid flera tillfällen har jag suttit med kameran beredd och försökt fånga den på bild. Dess ivriga födosökande i strandregionen och bland åns stenar gör att den är svår att få håll på.
Vi bör vara ödmjuka inför våra fåglar. Ärlorna är uteslutande insektsätare och deras stapelföda är flugor och mygg. Även annat småkryp ingår givetvis i dieten.
Text och bild: Bengt Lundell
