Römyren

17 okt 2021

Strålande sol och minus fyra grader på söndagsmorgonen. Är det någon som vill följa med till Römyren? Ja, två stycken. När vi är framme är det bara en minusgrad. Men det är is på vägen.

Bär isen? Nej.

Infotavla om Römyren. 

Även is i mossen.

Solen är en stark isbrytare så snart är det åter bara vatten.

Fågelstationen med information och sedd från mossen. Vi går in och spanar efter fåglar. Vi anar inga ugglor i mossen. Det enda vi ser är ett par fönsterhakar. Hane och hona? (På latin: Glas glas)

Ut i solen igen och jag hör ett hoande, ho-ho-ho-ho. Nu är det någon fågel som är väldigt nära. Lurad. Det är de två personerna som följde med som leker ugglor.

Det är Vania Karlsson och min fru Ingrid som står armkrok med en krokig tall. Armkrok? Ja, armarna är i alla fall krökta. Tallen har en rejäl böj. Det är tydligt att även naturen har sin böjelser.

Men det finns även stora fina tallar som når upp till himmeln. Nästan.

Södra delen av mossen ser det ut som ett duntäcke. Det är lite trolskt över detta område.
De enda bär vi såg var lingon. Så nu bär det av hemåt. Det får bära eller brista på smala och krokiga grusvägar. Det bar. Man kan nästan tro att Nittälven och grusvägarna är klonade.
Många bilder och lite text: Bo Kempegård med hjälp från A till Ö