Repetitionerna är igång på Opera på Skäret

17-06-27

Igår eftermiddag började repetitionerna för Madama Butterfly på Skäret. Alla har alltså kommit och träffat och bekantat sig med varandra. Endast en av solisterna, som skulle agera Cio Cio San, har fått förhinder och måste tyvärr ersättas.

Många har setts tidigare, andra har aldrig satt sin fot på svensk mark innan detta stora händer. Inte heller har de skådat en dylik operabyggnad, men reaktionen är, vad vi har hört och förstått, mycket positiv.

Alexander Niclasson, assisterande konstnärlig ledare, tog emot och inledde med att berätta för alla om Opera på Skärets tillblivelse, en historia vi hört tidigare, men fortfarande fascineras av.

Sten Niclasson, konstnärlig ledare, fortsatte sedan att berätta, att det känns som ett uppdrag, att uppföra Madama Butterfly i den tid vi nu lever och hur världen  idag ser ut. Handlingen är universell och aktuell med svek och kulturkrockar. Sten säger, att alla ska ha känslan: ”Jag gör något viktigt!” när budskapet förs ut till publiken.

Så presenterar alla sig en efter en, först de som ska sjunga och sedan hela staben omkring. Reglerna för Opera på Skäret lästes upp och det betonades att de är mycket strikta.

Vi fick sedan höra ett smakprov ur operan av Cody Austin en av de två, som ska agera Pinkerton. Huvudrollerna kommer som tidigare, att spelas av två solister som alternerar.

Han ackompanjerades av Bengt-Åke Lundin.

Leslie Swackhamer, regissör från USA, mer eller mindre expert på Madama Butterfly, betonade känslan av empati.

– Jag skulle kunna bli något av terrorist när det gäller människans natur, sa hon och påpekade att fakta inte ändrar några åsikter. Man måste röra människornas hjärtan för att förändra nutidens problem.

Detta är också en av anledningarna till att hon ser Madama Butterfly som en viktig opera. Hon berättade vidare, att hon varit student i Japan under ett år och att hon vill få in ”magic” i sceneriet, kläderna och karaktärerna.

Hon berättade om Cio Cio San, hur hon kliver ur sin ask, när hon gifter sig med en amerikan. Det blir känslan av grekisk tragedi över spelet och en spänning mellan öst och väst. Puccini såg också Japan som något mycket exotiskt och skrev om Butterflys väntan mitt i operan, utan att riktigt ha klart för sig hur det skulle börja eller sluta. Leslie var också säker på, att den speciella scen som finns på Opera på Skäret, skulle kunna bidra till en mycket magisk känsla.

Susan Mickey från Austin i Texas har arbetat som kostymör i 40 år. Nu visade hon bilder på kläderna hon skapat för operan och det var mycket färgrikt, vackert och tidsenligt med långa kappor, mantlar och kimonos. Hon ville få till kläder i färger som blommor och i lager, där man kan dölja och visa vad man vill få fram.

Sven Östberg, scenograf, visade sig vara lite av en trollkarl. Han letade i sin ficka och simsalabim hade han scenens tehus i handen. Han berättade, att alla skulle få se det i naturlig storlek lite senare.

Den italienske dirigenten Marcello Mottadelli presenterade sig och sin syn på hur musiken kan förmedla känslor. Butterfly är drama, påpekar han och musiken tar fram detaljer som gör dramat större och genom att variera och modulera musiken kommer det magiska fram. Han sätter sig vid pianot och visar hur han menar genom att spela ett stycke rakt av och sedan samma stycke igen, men med varierande styrka och intensitet. Visst är det skillnad!

Ute i Operahuset får vi se scenen på ”riktigt”. Trots att alla delar inte kommit, fick man en god bild av hur scenen kan förändras, när tehuset flyttas eller vrids och hur omgivningen kan varieras.

Sven går uppför trappan på tehuset och pekar framåt och bakåt:

– Där är hamnen och där är staden.

Vid scenkanten finns något som liknar en byggnadsställning.

– Det ska vara ett bambuskelett, bambugränsen, säger Sven, och det är svart, gömt och ska inte synas. Därifrån ska kastas blommor, fåglar och där ska vi se månen. Det märks, att han har visionen klar för sig och vi kan se fram emot ett fantastiskt sceneri.

De som senare ska agera på scenen, står och lyssnar och ser fram emot att få sätta igång och repetera efter lunch.

Under förmiddagen träffade Kopparbergarn också några personer, som vi kunde språka lite med.

Yitian Luan som spelar Cio-Cio San har Kopparbergarn skrivit om tidigare. Hon var på Skäret för fem år sedan och spelade Lucia di Lammermoor och tycker det känns mycket roligt, att kunna vara tillbaka.

– Det är så vackert här, säger hon och den här gången har jag familjen med mig. Jag ser fram emot tiden här i Sverige och att få framträda här på Opera på Skäret.

En kinesisk storstjärna och så en japanska i samma foajé. Kopparbergarns reporter började tveksamt fråga på engelska om rollen hon har, men fick en motfråga, om det gick bra att prata svenska. Det visade sig att Ikumi Eto är från Stockholm och ska vara med i kören. Hon är mycket entusiastisk inför operan, eftersom hon själv är från Japan. Det här blir en upplevelse för livet.

Dansare förekommer också i Madama Butterfly. De här glada ungdomarna har sökt och fått bli med i truppen. De berättade, att det gick ut information och förfrågan på de skolor de utbildar sig på. Alla fyra tycker, att det sa bli mycket spännande, att få delta.

Alexnder Nilsson är från Borås, Linnea Redblad från Stockholm, Stephanie Lövstrand från Eskilstuna och Oskar Webrell från Ludvika.

Aaron Cawley, en av de två som spelar officeren Pinkerton, träffade Kopparbergarn redan i Örebro på pressmötet Då fick vi höra honom sjunga, nu berättade han hur härligt det är ute vid Skäret.

– Jag har spelat flera tunga roller nyligen och nu känns det skönt och avslappnat, att få vara här, sa han. Jag kan lugnt koncentrera mig på repetitionerna och jag hoppas också kunna komma ut och fiska. Det gör inget om det inte blir någon fisk, det är bara så härligt ändå.

Förmiddagen avslutades med en riktigt god lunch i restaurangen på Skäret. Det är härlig miljö att få vistas i för alla, anställda, agerande och besökare.

Här ett litet klipp från mobilen uppskickat till YouTube:

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck