Hem

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

Om Elsa och hennes låda

13-10-12

Låt oss i dag presentera en av Kopparbergar'ns flitigaste medarbetare, Elsa Jansson. Det är hon som bidragit med så mycket roligt och/eller tänkvärt till den avdelning som vi kallar ”Hört på byn”.
Det är säkert många som redan känner henne, men en presentation kan nog ändå vara på sin plats. Några av våra läsare har undrat vem Elsa är, och själv mötte hon en person, som sa: ”Inte visste jag att du är så rolig, Elsa”.

Elsa föddes 1932 i Uppland, men har bott i Kopparberg under större delen av sitt yrkesverksamma liv, och senare även som pensionär. Första femton åren jobbade hon inom sjukvården men sedan kom det allt mer att handla om äldrevård, och särskilt vård av dementa. De sista tio åren arbetade hon på ett gruppboende för dementa, där hon hade arbetstiden förlagd till enbart natt.

Utöver arbetet har Elsa också varit både fackligt och politiskt engagerad med flera uppdrag. Inom facket var hon en tid huvudskyddsombud för Kommunal och även försäkringsrådgivare och politiskt var hon aktiv i kyrkopolitiken men var också ersättare i kommunfullmäktige.

- Det var under den tiden som jag samlade på mig en del av det som publicerats i Kopparbergar'n, säger Elsa.
Det var många möten, utbildningar och konferenser, och när någon framförde något roligt eller tänkvärt så bad jag om en kopia. Det är sådant som jag sparade i min låda, men förrådet börjar minska. Man kan se botten i lådan.

- Du har varit pensionär i sexton år nu, Elsa. Hur får du dagarna att gå numera?

- Jag har alltid varit en aktiv person, svarar Elsa. Även vid sidan av jobb och uppdrag.
Jag gifte mig med en ambulansförare och vi fick två barn. Vi byggde ett eget hus på Kyrkogårdsgatan. Bergslagsposten kom på besök och gjorde ett reportage när jag satt på taket och spikade. Dessutom gorde jag det mesta av målningsarbetet, inklusive alla fönster insida utsida och mellan!

Elsa hämtar albumet från förr, där urklippet från Bergslagsposten finns med.

- Ända sen jag gick i pension har jag varit sekreterare i PRO, men det uppdraget har jag lämnat ifrån mig nu.
Sekreteraruppdraget fick jag för övrigt axla redan på mitt allra första medlemsmöte i PRO. Bernt Gustafsson, som innehade uppgiften före mig, ville ha en ny sekreterare, och det fick han – med mig på köpet, skrattar Elsa och ser på Bernt, som numera är hennes sambo.

För övrigt gilar jag att lösa korsord och att virka. Det bästa jag vet är när jag får slå mig ner i TV-fåtöljen, där jag alltid har handarbetskorgen till reds.
Jag är också med i kyrkans stickgrupp ”Flitiga Lisor” som producerar barnkläder mm till behövande i bland annat Lettland.

De saker som Elsa producerar på egen hand skänker hon ofta till lotteripriser, åt kyrkan och Röda Korset. Elsa visar upp en låda där ett antal par av de mest förtjusande små virkade barnskor i klara färger.

- Jag brukar skicka med sådant här ibland i hjälpsändningarna, förklarar Elsa. Även de fattiga barnen ska väl kunna få ha något som är riktigt fint!

Text och foto: Björn Öringbäck

Kommentera