PRO på hemliga resor

18-04-30

Inte bara hemliga resan, utan hör och häpna, det var även den femtionde resan som ordnats för pensionärerna i de tre föreningar som som insett att samarbete lönar sig.

Nu var det etthundra personer anmälda och därför blev det resor två dagar i rad med samma innehåll. Ett stort bravo till till de som åkte första dagen utan att skvallra för de övriga vart färden gick, något som påverkade den gissningstävling om slutmålet som skedde.

Innan vi lämnade Kopparberg, hade alla skrivit en lapp med olika gissningar. Det tog säkert en kvart som mer och mer kunde liknas med en inspektionstur i Kopparberg och Bångbro, eller också hade Gpsen låst sig. Efter ett otal vägbyten, som bland annat innebar att det lastades en hjärtstartare i bussen, hade Christer lurat oss färdigt för tillfället och valde att åka österut. Så långt var det en del som gissat rätt.

Det dröjde inte länge, förrän vi åter fick höra vad som väntade oss det ena värre än det andra. Men vad är en resa om inte Bengan och Solstrålen sprider ut chansen att bli miljonär. Jo jag tänkte väl det, miljonär blev jag inte, men jag hade ändock chansen.

Det började kännas i kaffetarmen och så småningom svängde vi in på historisk mark. Vem har inte hört talas om Elsa Anderssons Café i Norberg?

Förra gången vi ringde och beställde fika, brann hela huset upp på natten, men det enda som var hett denna dag var kaffet.

Men varför var det inte fler, som åt bakelsen som hon var berömd för? När jag frågade Kimmo och Kerstin, sa dom att har man inte ätit bakelsen kan man inte säga att man varit hos Anna Andersson. Eftersom jag deltog båda dagarna, kunde jag klämma dubbla godsaker.

Åja mackan var inte fy skam den heller. I övrigt var det lika gammalmodigt som före katastrofen.

Mot nya äventyr, men vart, det var frågan. Till slut stod en en figur, som såg ut som en lapplisa och vinkade in oss. En mycket sympatisk man, som visade sig ha sommarstuga nära Grängesberg, tog hand om oss och delade upp oss i två grupper.

Det var inte alls som Christer berättat, utan det här var frågan om besök i två gamla tegelhus i Surahammar. Den ena byggnaden innehöll nästan etthundrafemtio gamla motorcyklar och mopeder

och i den andra var hjärtat av Bergslagen där järnbruket ansågs ha startat, med nästan ofattbara umbäranden för de anställda.

Efter denna dos av kultur, kunde vi kliva in i det stora möbelvaruhuset i Västerås och hämta en portion välsmakande lunch.

Nu hade ytterligare personer rensats bort i gissningstävlingen, som snart skulle få sin upplösning. Och vad skulle det vara? Jo alla gånger som vi haft hemliga resor, har vi sagt att vi skulle till Domkyrkan i Västerås och nu var stunden kommen.

Målet var nått och det var bara att efter några meter traska in i det heligaste. Man har ju hört talas om att gå över lik och där fanns det verkligen gamla sarkofager att traska över. Mäktigt var ordet.

Så kunde då en segrare utses efter utslagsfrågor. Första dagen togs segern hem av Rolf Karlsson och dag två av Leif Ljungkvist.

När bikten klarats av, fortsatte färden vidare mot hemorten, men först ett besök på den enorma blomsterträdgården i Åsby, där man kunde tro att de höll hela Sverige med blommor.

Det går inte att beskriva så mycket blommor av alla slag det fanns. Man ville ju ha alla, så var det bara. Ett antal påsar lastades in bland rullatorer i bussens bagageutrymme när färden drog vidare och vi trodde det var slut på konstiga vägar.

Men en väg ledde in till Ramnäs hotell,

där en liten smörgås och kaffe var framdukade till eftermiddagsfika.

Innan vi visste ordet av, kunde vi börja släppa av passagerare som samstämmigt tyckte resan varit bra och rolig och kom med önskan om liknande resor. När alla kassar och passagerare släppts av från Bångbro till Grängesberg, kunde vi konstatera, att vi tydligen hade lyckats hitta mitt i prick i valet av jubileumsresa.

Nu får vi koncentrera oss på resan den 17 maj till en lekfull dag på Sannahed. Det finns några platser för supportrar att följa med och det är gratis.

Väl mött och tack för den här gången!

Medarrangör text o foto Leif i Nittkvarn

Flera bilder från första resan

Ingastina äter bakelse

Fler bilder från andra resan