PRO i sol och blått hav

17-09-24

Som vanligt är det de tre föreningarna i Ljusnarsberg, som inte kan sitta stilla och rulla tummarna, utan ständigt på alerten och fyller som vanligt bussarna nästan till överfulla.

Den här gången blev det Åland som lockade igen. Tyvärr blev det några som inte hann bestämma sig i tid och därför får vänta till en annan resa.

Naturligtvis var det en solig dag, vad annars, när pensionärerna äntrade bussen i tidiga ottan och styrde kosan mot Rocklunda Västerås, dock inte för att se på hockey utan för att intaga en kopp kaffe och en smörgås som var både hård och seg men förmodligen nyttig.

Innan vi kom dit var det som vanligt. Bengan kom smygande med lottringen och före Västerås hade ett tjugotal vinster fördelats.

De flesta av någon konstig anledning till de som satt längst bak i bussen. Men så är det – nästa gång blir det bättre.

Efter att ha tillgodosett Trafikverkets bestämmelser om körtid och vilopaus, togs sikte på Stockholm och Kapellskär dit vi anlände i god tid. Tack Bengan för att du lyckades ordna, så att vi inte behövde lämna bussen, utan kördes ombord.

Sen var det bara att ta hissen upp till restaurangen, som reserverat bord för oss. Så det var bara att lassa på tallrikarna med en massa, massa godis.

Den som inte blev mätt där, borde söka läkare, för då är det nåt fel. Efter ett par timmar kunde man fördriva tiden med karaokesjungande eller försöka lura de enarmade banditerna.

Man kunde även svänga sina lurviga till Janssons orkester, som spelade denna resa.

En som tog tillfället i akt eftersom tiden var knapp, var Åke, som inte nöjde sig med en dam, utan genomförde sin dans med två damer.

Slå det den som kan.

Musikgissningstävling med resor i pris och lite bingo fanns också.

Väldigt många besökte taxfree affärerna för shopping. Vad som köptes låter jag vara osagt men många kassar kunde ses, när vi äntrade bussen vid hemresan.

Sorlet i bussen var högre än vanligt, men undan för undan tystnade de trötta resenärerna och en del tog en behövlig vila för att komma ner i varv.

När mörkret sänkt sig, var vi plötsligt framme i Kopparberg och på hemmaplan.  Alla kom hem efter en trevlig dag och väntar ivrigt på nästa resa. Håll ut! Såklart blir det snart resa igen, men nu ser vi fram mot Köppebergsmarken och den som vill och kan får hjälpa till med parkering och lotter. Ring Ingalill och fråga.

Resenär, text och foto: Leif i Nittkvarn