PRO-are testar golf tillsammans med SPF
2021-10-06
Hallå alla Kopparbergarns läsare.
Tisdagen den 5/10 hade Stjärnfors GK bjudit in pensionärerna i Kopparberg till en info och prova-på dag på golfbanan i Stjärnfors.
Flera PRO-are samlades för samåkning till Stjärnfors.
De 20-talet pensionärer som kommit hälsades välkomna av Hans Palmér som delade upp oss i grupper för de olika prova-på stationerna.
Sören Karlsson instruerade i puttningens ädla konst och flera av de som provade fick beröm och hälsades välkomna att bli medlemmar eftersom talang tydligen fanns.
Puttning pågår.
Efter puttning en promenad till green nr 9, klubbens stjärnbana, ett 130 m (dam 110 m) långt par 3 hål (par=det antal slag som är idealresultatet, oftast är det bara proffs och väldigt goda amatörer som klarar det) över kanalen, ca 40 m över vatten.
Bana 9 med ordförande Anders Zetterlund på green, ca 100 m bort
Vår promenadguide berättade att kanalbanken hade restaurerats, eftersom kanalen läckte vatten, vilket bl.a. medfört att bana 8 ofta varit blöt.
Efter denna korta vandring kom vi till nästa anhalt som var något som kallas chip. Det är när man inte når upp till green (där puttning sker) och kallas fourgreen. Den har lite längre gräs än den välklippta greenen, men kortare än det som kallas ruff (från utslagspunkten (tee) till nämnda fourgreen. Här gäller det att chippa bollen så nära flaggan som möjligt för kortast möjliga putt i koppen (hålet).
Bengt Papmehl-Dufay chippinstruktör och Anders Zetterlund i koncentration inför chippen.
Svårare än man kan tro men med goda instruktioner från Bengt Papmehl-Dufay och med rätt klubba (gäller att hålla reda på höger eller vänster fattning) gick det riktigt bra för några.
Bäst gick det för Eva Pettersson som chippade bollen direkt i koppen från ca 20 m. Denna bedrift visade sig senare rendera i ett pris för dagens prestation och belönades med en golfboll och en sk. greensaver (greenlagare) som används för att återställa bollens nerslagsplats på green, ser ut som en liten gaffel.
För undertecknads del återstod nu det som kommer först på en runda, utslaget.
Här blev vi instruerade av Hans, tyvärr ingen bra bild på honom, som visade hur vi skulle hålla klubborna och lägga upp bollarna på utslagsplatsen, pegga upp. Detta skedde på den sk. driverangen, ytan man ser till vänster nar man åker förbi golfbanan på gamla vägen till Guldsmedshyttan och som oftast har en massa vita prickar på den gröna ytan.
Nej det är inte champinjoner utan golfbollar, som spelare tränat på att slå långt och rakt, vilket inte visade sig vara så lätt. Långt gick nog, när man träffade bollen, men rakt? Ja rakt åt skogen oftast.
Anders Holmberg har höjt klubban
Efter någon timme, som bara flög iväg. bjöds vi in till restaurangen för att inmundiga en härlig eftermiddagsfika bestående av kaffe/te och en kraftig smörgås samt en bit mazarinkaka.
Mumms! Annika papmehl Dufay och Anita Karlsson hade gjort ett fantastiskt fika åt alla.
Innan vi satte tänderna i ovan nämnda förtäring fick vi en genomgång av ordf. Daniel Johansson, som berättade att man kunde bjuda på denna dag tack vare ett bidrag från SISU Örebro för att sprida info. om sporten.
Därefter Berättade Bengt Lindberg om klubbens bildande på -70-talet då det bara fanns två banor i Örebro län varför banan i Stjärnfors, vilken för övrigt färdigställdes på bara två år, blev väldigt populär och man samlade som mest omkring 1000 talet medlemmar. Numera ca 200 efter div turer när banan nästan blev förstörd, men som medlemmarna med gemensamma krafter återställt i spelbart skick.
PRO:s ordförande Anders Zetterlund tog ordet och tackade för en givande dag och god förtäring och Jacqueline Prinselaar instämde i tackandet från SPF.
Därefter allmänt tjatter en stund varefter köks- och servicepersonal tackades med applåd och församlingen upplöstes och alla fortsatte till sina div. aktiviteter för resten av dagen.
Text och bilder Benny Collin
