Porträtt

2015-06-16

Under ett besök på Stjärnfors Café satt Kopparbergarns reporter och samtalade med en av spelmännen. Han heter Bengt ”Pappen” Papmehl-Dufay. Ganska snart insåg jag att hans berättelse säkert skulle intressera andra. Nu har vi pratats vid under lugnare förhållande.
Bengt ”Pappen” och hans hustru Annika flyttade till Ställberg för 9 år sedan. Då kom de från Uppsala. Pappen hade då fått tjänstepension från flygvapnet.
Men vi kanske skall börja från början. Redan som mycket liten ville Bengt gå i sin fars fotspår och bli flygare. Via Småland och Borlänge kom han till Lycksele. När han började gymnasiet gick flytten till Umeå. Där teknisk gymnansielinjen med inriktning på tele. Under tiden i Lycksele genomförde Pappen en segelflygutbildning. På den tiden ”bjöd” svenska flygvapnet på denna utbildning, eftersom flygvapnet behövde piloter och man ansåg att detta var en bra rekryteringsbas. Pappen nappade på erbjudandet och därmed var hans yrkesval gjort.
I Ljungbyhed fick han sin utbildning till flygoffficer.

Pappen har flugit J35 Draken, JA 37 Viggen och SK 60. Han utbildade också nya piloter.
Pappen anser att han haft ett roligt och intressant yrke. Det kan  vara otroligt vackert högt där upp bland molnen. Det hände att han kunde få njuta av upp till 5-6 solnedgångar samma kväll.
Kamratskapet var mycket tajt. Man måste ju lita helt på varandra när man formationsflög tätt intill varandra. På flygflottiljen fick han också sitt tillnamn Pappen. Alla tilldelades en signatur, hans blev PAP. Med det var inte ropvänligt så då myntades Pappen.
Till Uppsala kom han 1971. Då var det F 16 som hade sin verksamhet på Ärna flygplats.
Årsskiftet 2003/2004 lades F16 ner. Fram till sin tjänstepensionering var Pappen flygplatschef på Ärna.
Från den tiden minns han hur flygplatsen tog emot offren efter tsunamin. Omkring 800 kistor togs emot. Två stor hangarer gjordes om till kylrum. Det hölls minnesgudstjänster 3 dagar i veckan med omkring 20 personer per dag. Men det var också en tid av mänsklig medkänsla och fina kontakter med polis och präster.
Ett bevis på hur nära men kom varandra i detta svår arbete, var när de poliser som arbetat på flygfältet fick möjlighet till en flygtur med Pappen. Som tack fick han en polismössa. När han fick mössan sade man att inte ens Anders Björk, dåvarande landshövning i Uppsala Län, hade förärats en polismössa.
När Pappen fick tjänstepension 2005, beslöt han och hustrun Annika att söka sig från Uppsala ut på landsbyggden. De tittade på hus i Ludvika. Husförmedlaren var försenad. De gick till ett skyltfönster och tittade på andra hus. De såg huset i Ställberg och föll direkt. Huset är en f.d. arbetarbostad för gruvarbetarfamiljer.
Där har de plats att bedriva sina hobbies. Annika väver och syr och Pappen bygger modellplan.

Pappen har även flugit civilt med bl.a reklamsläpsflygning. Planet han flög är var Super Cub. En exakt kopia har har han byggt i skala 1:3. Med en liten boxermotor på 11 hk kan det flyga reklam med styrning från marken.

Ett amerikanskt Fairchild PT 19 hänger i taket. Det här är inga plan som man sitter vid köksbordet och limmar ihop.

En bil står på en bänk. Den kan också flyga med hjälp av en elmotor. Utvecklingen av batterier går snabbt så Pappen hoppas kunna manövrera sina flygplan ljudlöst så småningom.
Men han har också andra intressen i livet. Ljusnarsbergarnas Spelmän har i honom en duktig fiol- och ukkulelespelare. Ljusnarsbergs- och Hörkens kyrkokör är något som ligger Pappen varmt om hjärtat. Att varit utsatt för höga G-krafter har farit hårt fram med kroppen men att sjunga i kör är rena värkmedicinen menar han.
Att ta en tur med husbilen hör till livets guldkant.
När han och hustrun sitter i växthuset och lyssnar på koltrasten eller njuter av stjärnhimmlen då vet dom att de gjorde rätt som valde Ställberg. Kopparbergarn har mött en mycket positiv person som smittar av sig med sin entusiasm på sin omgivning.

Text och foto: Thyra Lundell