Paskalampi

14-05-30

Göken hörs ropa i öster. Gock-kå, gock-kå. Östergök är tröstergök sägs det i folktron. Denna klara något kalla morgon behöver jag ingen tröst. Paskalampis mörka vattenyta krusas lätt av vinden. Den lilla skogstjärnen är som ett klart öga omsluten av Storhöjdens granar och tallar. Efter drygt två kilometers vandring från Stora Kumlans by genom den kuperade skogen känner jag mig varm och ser fram mot en rofylld morgon.
Klockan närmar sig sex. Jag vaknade tidigt som så ofta sker med suget att ge mig ut i skogen. Troligen ett sug som min morfar förärat mig under pojkåren då jag fick följa honom på tidiga skogsturer. Regeln var att vi skulle gå ut när den första ljusningen syntes i öster för att uppleva naturens uppvaknande.

Ett krickpar simmar undan när jag närmade mig den sittplats på sydsidan av tjärnen som jag också vid tidigare besök valt. I skydd av en liten gran för att inte synas så mycket tar jag fram kaffeflasken och möts av doften från det varma kaffet. Nu infinner sig en stilla ro. Gökens upprepade gock-kå hörs med varierande uppehåll.

En grönbena kommer flygande på stela vingar och låter höra sitt karaktäristiska lulli lulli lulli. Landar på en flyttuva i myrkanten och låter sig beskådas under sitt matsök. Ytterligare en grönbena infinner sig. Troligen ett par.

Jag följer tjärnens krickpar i kikaren och efter en timme har paret i lugnt tempo tagit sig runt tjärnen och är nu inom fotograferbart håll. Jag sällskapas också av en bofink och trädpiplärkan låter höra sin drill. En nötskrika annonserar sin närvaro med sitt kärva kräh på norrsidan av tjärnen. Spanar från någon gren och dyker så ner i vegetationen troligen efter något godis.
Två timmar har förflutit. Ett klangfullt kroak når mig. En korp kommer över skogen rakt mot mig. När jag upptäcks ändrar den kurs en aning och låter åter höra sitt kroak. Jag börjar blir medveten om mina avdomnade skinkor. Två timmars sittande på ryggsäcken får räcka denna stillsamma morgon.
Väl hemma i stugan i Ställdalen möts jag av ytterligare välbehag. Doften av nybakat bröd. Det är nämligen min 74:de födelsedag i dag. Min goa gumma ser till så det finns godis att bjuda på om någon vän kommer på iden att gratta.
Text o foto: Bengt Lundell