Nya flyktingar i Ställdalen

14-06-18

Migrationsverket har bråda dagar nu. Det kommer ca 2000 flyktingar/vecka till Sverige och i den här regionen har man fått ta emot så många att det har varit svårt att hitta platser åt alla. Förra veckan fick man öppna upp i Gusselby igen och idag var det dags för Ställdalen. Under de senaste 24 timmarna uppstod en akutsituation och Hoppe tillfrågades om Ritas Hotell kunde ta emot. Hotellet, som är nyrenoverat, tog ju emot kvotflyktingar senast och erfarenheten från det gjorde att Hoppe öppnade upp för de nya.
Kopparbergarn var på plats och träffade först tre män från Migrationsverket, som informerade om det akuta läget.

– Varje dag väller det in folk, säger en av dem, Pentti Pitkanen, till höger på bilden. Politikerna har bestämt att vi ska ta emot dem och vi måste placera dem någonstans. I dag har det kommit ca 80 flyktingar,  främst familjer med barn till Ställdalen, men även några singlar. De allra flesta har flytt kriget i Syrien och Kopparbergarn fick tillfälle att prata med tre unga män i 35-årsåldern.

Tiaram Alsafadi, som pratar engelska flytande, bodde med sin familj i Homs, Syriens tredje största stad. Han hade arbete och vänner och som han uttryckte det: Alla umgicks med alla. Vi har många religioner och folk, men staden var trygg att bo i och vi trivdes.

Så hände det som ingen hade väntat sig. Ett barn hade skrivit något negativt om regeringen på en vägg och plötsligt kom en man och”skar delar” av barnet. Tiaram nämde inte vilka delar, för det var alltför hemskt för att nämna. Många i Homs reagerade häftigt och krävde att mannen skulle haffas och straffas, men det visade sig att han var släkt med president Bashar al-Assad och protesterna blev inte hörsammade. I stället började man skada och avrätta de som protesterade och skada även deras barn genom att skära delar av dem också. Människorna i Homs hade inte mycket försvar att komma med, men de började ändå slå tillbaka och så var kriget ett faktum i staden.

Det här spred sig till allt större områden och människorna började lämna Homs och andra städer där kriget pågick. Man vågade bara inte stanna. Själv har Tiaram sin familj i Turkiet och de väntar på samtal den här veckan för att kunna få visum att resa vidare. Men det är dyrt att åka från plats till plats och de har nästan inga saker med sig på vägen. Många kommer till uppsamlingsställena med endast ett par av Migrationsverkets kassar.

Tiaram har två vänner på hotellet i Ställdalen, Firas Kiwan och Muntaser Khallouf, båda från Damaskus.  Alla tre är mycket angelägna om att kunna bidra med sin kunskap och ungdomliga arbetskraft till att föra Sverige framåt. De är alla tre välutbildade och Firas är ingenjör och han har idéer om hur man kan utveckla systemet med bl.a. ljussignaler i trafiken. Han och de andra vill gärna ha kontakter, för att kunna få arbeta i Sverige.

– Jag vet att det kan ta lång tid att komma i arbete här, säger Firas, men jag vidarebefordrar gärna mina idéer till andra. Om någon är intresserad kan ni nå mig genom Kopparbergarn.

– Vi startar gärna på ruta noll, men vi vill arbeta och bidra till vår försörjning, säger Tiaram. Själv var han föreståndare för Karfour, ett stort varuhus.

– Kommer ni att återvända till Syrien, när kriget är över? frågar vi.

Svaret är mycket nedslående.

– Det finns ingen framtid i Syrien, svarar han. Allt är ödelagt. Gatorna är fyllda med blod. Här finns framtiden. Dessutom, fortsätter han, verkar det som om det här hemska sprider sig till länderna kring Syrien, till Irak, till Jordanien och vidare.

Tiaram kan inte förstå. Syrien är ju ett vackert land där man kunde leva och ha det bra. I Homs fanns varken under eller överklass. Alla hade bra mellaninkomster. Men livet där har vi lämnat bakom oss.

Det verkar ändå råda en hoppfull stämning bland de nyanlända, en grupp barn har redan funnit varandra.

och från en balkong vinkar en av de nya familjerna till oss.

När vi lämnar hotellet på kvällskvisten råder ett märkbart lugn på platsen.

Text Inger Aftonljus

Foto: Björn Öringbäck