Nittälvsbrännan

2014-09-08

Nittälvsbrännan är ett Naturreservat som kommit till p.g.a. en persons oaktsamhet med eld.
Ställdalens Naturstudieklubb brukar med ojämna mellanrum besöka området för att se hur växtligheten förändras. Nu var det dags igen.

Lämnar bilarna och går utför backen ner mot första myren. Träden här är nästan opåverkade av eld, bara lite svedda. Vandrar på spänger över en mycket vattensjuk myr. Här gäller det att inte trampa bredvid för inte ens de mest långskaftade stövlar räcker för att skydda mot vätan.

Vi kommer in i gammal skog. Stannar flera gånger och beundrar vackra Karl Johansvampar. Några nästa lika perfekta som i svampböckerna. Kommer under vandringen att upptäcka att även här på Nittälvsbrännan är ett rikt svampår.

Passerar Nittälven på en bro. Vattennivån är låg och det är inte mycket till fart på vattnet. En stunds meditation med blicken på vattenytan unnar vi oss innan vandringen går vidare.

Rundslingan, drygt 3 km, vandras motsols för att vi tycker det är lämpligt att spara fikapausen mot senare delen av vår promenad.
Nu kommer vi in på det som brann i maj 2000.

Ljungen är halvmeterhög. Lingontuvor lyser röda. Stannar till en stund för att titta på en kojruin och resterna av en kolbotten.

Bilden är från 2006

Bilden är från samma stället 2014
Reflekterar en stund kring det hårda och ensamma jobb som en kolare hade. Jansson, hunden, ägnar sig åt att jaga i det rika beståndet av sork som är i år. Försöker tala om för honom att han skall spara dem till vinterns ugglemat men han vill inte lyssna.
Går vidare genom marker där elden gått hårt fram. Mellan gångerna vi vandrar här ser man hur tallplantor och myrstackar tävlar om vilka som kan växa fortast.

Passerar ännu en myr. Här har man tagit hjälp med spångandet av en gammal kavelbro. Stockarna är förvånansvärt intakta. Det är lite högtidligt att tänka sig att man går på en mycket gammal körväg. Vilket arbete som lagts ner! Först leta reda på lämpligt ställe att dra fram vägen på sedan hugga och frakta ut alla dessa hundratals stockar över myren. Imponerande! På flera ställen ser det ut att vara nästan bottenlöst.

Efter att passerat genom skog som inte elden tog kommer vi till ett parti som är lite knixigt att ta sig igenom. Här ligger träd som plock i pinn över stigen. Vore inte stigen utmärkt skulle det vara svårt att hitta den bland fallna träd och hög ljung. Jansson är den som tar sig fram lättast, han stutsar som en gummiboll över hindren. Ännu en kojruin undersöks.
Sista biten mot vinskyddet vid Nittälven är en fin del av vandringen.

Örsoppen lyser i stora grupper i mossan. Rimskivlingen finns också i riklig mängd. Sandsopp och andra både smakliga och oätliga svampar växer i massor.

Så når vi då vindskyddet. Fikat dukas fram och vi talar om vår vandring och intrycken vi fått. Njuter en lång stund av tystnaden. Det är bara det stilla porlandet från älven som hörs.
Vi tar oss samman och går mot bilarna. Brittsommarvärmen får oss att lätta på klädseln. Framme vid utgångspunkten pratar vi en stund om den fina upplevelsen vi haft och känner oss stärkta till kropp och själ.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell