Några dikter av Stig igen

2021-02-01

Här kommer tre dikter till.

DET MAGISKA LJUSET.

Ett ljus står och lyser
långt bort härifrån
Ett ljus bortom
himmelens svävande moln
Det ljuset försöker
att lindra min smärta
Det ljuset behagar
mitt bultande hjärta

Det lyser så magiskt
som en gyllene ring
och runt denna ring
svävar änglar omkring
Men kanske det är
blott en hägring jag ser
jag endast begär
att det magiska sker

Om jag detta ljus
någon gång kommer nära
då bör jag få se
mina vänner så kära
Om himmelen öppnas
blott lite på glänt
då hoppas jag även
att ljuset står tänt

STIG.WIKMAN.

EN DIKT.

En dikt är för mej , som ett fint broderi
man syr några ord , som blir till poesi
Och dikten kan fyllas , med kärlek också
och borde väl hyllas , som ett mästerverk då

En dikt kan bli fin , även om den är kort
man söker små ord , utav enklare sort
Men dikten kan vålla , en stunds bryderi
då bör författaren hålla , sig till fantasi

En dikt kan vara gjord , i vår sköna natur
där man hittar små ord , om skogens djur
Då kan man ju sitta , i en grönklädd glänta
och orden hitta , och sedan dem pränta

Att skriva en dikt , och publiken förföra
kan kanske på sikt , vara svårt att göra
En dikt kan förmodligen , bli helt okej
och då är den troligen , skriven av mej

STIG.WIKMAN.

MAN SITTER HÄR OCH MINNS.

Jag minns min barndoms lekar
jag minns min ungdoms vår
jag minns det nästan som det var igår
Mitt hjärta blivit gammalt
men slår , och slår , och slår
jag undrar hur det såna krafter får

Jag minns min barndoms drömmar
jag minns min ungdoms dans
en sommarkväll på logen någonstans
Mina ben har blivit gamla
så jag dansar inte mer
men musiken många sällsamheter ger

Ja , man sitter här och minns
sånt som fanns för längesen
sånt man aldrig mer i livet får igen
Slut på leken , slut på dansen
men alla drömmarna finns kvar
tänk om dom slår in så här på äldre dar

STIG.WIKMAN.

JAG FATTAR SÅ MIN PENNA.

Jag fattar så min penna
jag ska skriva poesi
skriva orden som ej någon gjort förut
Ord om ljuvlig sommar
ord om vår natur
jag skriver om när blommorna slår ut

Jag behagas av naturen
och sommarnattens ljus
så underbart som någonting kan bli
Och stjärnorna om natten
över insjöns mörka vatten
så magiskt som en dröm med fantasi

Jag skriver som Dan Andersson
och som skalden Nils Ferlin
min dikt ska bli så innerlig och fin
Lika vacker ska den bli
och med ljusa toner i
ett poem som har den bästa melodin

När så min dikt är färdig
och fylld av harmoni
då lägger jag den varsamt i ett litet etui
En låda som jag sparat
under resan av mitt liv
en låda som jag döpt till mitt hjärtas drömarkiv

STIG.WIKMAN.