Mera Wikman

2020-09-22

DET KITTLAR SÅ SKÖNT MELLAN TÅRNA.

En levande och blomstrande äng
är ett kärt motiv för min poesi
Blott ett ynka strå från ängen
kan bli ett poetiskt frö
när jag mina ord
på papperet får strö

Så behagligt det kittlar mellan
mina tår när jag barfota sätter mina
fötter på ängen
Försiktigt och varsamt så att
ingenting förstörs
Det som börjar knoppas, vill jag hoppas
kommer upp och skänker glädje till oss alla

Humlorna surrar och flyger från blomma till blomma
En naturlighet vi lärt oss utav detta livets fromma

Vildblommorna står och ler
emot mig när jag går
Alla sorter här jag ser
så vackert som en dröm
framför mig står

Oj, snart har jag gått över hela ängen
och fått härligheten smaka
Men tiden räcker till
jag vänder om och går tillbaka

STIG.WIKMAN.

EN MÅNDAG MORGON.

En måndag morgon, går vid slussen
grått och disigt, ganska kallt
och inga stålar, kvar till bussen
känner suget av en malt
Försöker minnas vad som hände
söker svaren från i går
var jag hem till nån jag kände
drack för mycket , jag förstår

En måndag morgon, känner gråten
smakar tåren, något salt
ont i skallen, grön i plåten
skulle smaka med en malt
Försöker jobba med mitt minne
bara dimma där framför
var det Pecka, blåvit finne
drack vi hemkört, flera rör

En måndag morgon, på våta ängar
känner Ågren, tusenfallt
benen domnar, slut på pengar
ingen chans att få en malt
Möter Pecka, mitt på ängen
några frågor, vag kommers
och även han, har slut på pengen
en måndag morgon, utan bärs

En vanlig morgon, lik dom andra
inget solsken, men framför allt
i mörka tunnlar, ska jag vandra
känna doften från en malt
Som en stjärna, evigt brinner
vandrar jag mot undergång
ser en ängel som försvinner
ensam kvar, i mörka prång

En morgon när mitt vemod strömmar
saknar ljusets atmosfär
vart tog dom vägen, mina drömmar
och den tösen, jag höll kär
Nu får jag vandra, med min flaska
känner ingen glädje här
slut på drömmar, bara traska
väg så lång, mot himlen bär

STIG.WIKMAN.