Maria med små hundar

2019-12-07

På Facebook har jag umgåtts med Maria K Mc Dermit under många år. Vi tycker lika på många sätt. Vi skulle baka finska piroger tillsammans och träffas äntligen, men så blev det inte. Vi träffades för att fika och prata istället. Det finns mycket att prata om när båda är finskor, Maria är född i Sverige, jag kom som vuxen. Att vara intresserad av sitt ursprung betyder inte att man värdesätter något folk mera eller mindre än andra. Maria är en riktig kosmopolit, som har hittat sitt hem i Bångbro. Hon har en kennel med kinesiska nakenhundar och har rest världen kors och tvärs för utställningar och avel. Hennes hundar har vunnit många fina priser.

Maria har startat en facebookgrupp Kopparberg Nyinflyttad och där kan man läsa att hon fortfarande efter 13 år i byn känner sig som utomsocknes. Det gör hon någonting åt. Hon bjuder skjuts till affärer för dem som nyligen har kommit hit och vill ha hjälp med att hitta och handla. Någon har tyckt att Maria hjälper folk mot betalning, men så är det ju inte. Hon tycker det är kul att träffa nya människor. Hon tycker även att det är ledsamt att några är ensamma på julen och därför bjuder hon hem dem som vill fira jul tillsammans. Att lära känna folk är viktigt för oss som har kommit utifrån. Jag har hört att det kan vara väldigt otrevliga saker, som inflyttade har fått uppleva från bybornas håll. Av någon anledning har jag haft tur och sluppit elakheterna. Kan det bero på att jag är från Finland, som de urinvånare som skapade bosättningarna här för 500 år sedan var? Maria har inte flaggat med sin finskhet. Hon blir kallad för nollåtta, som skulle dra dit hon kom från. Man skulle kunna tro att bygden vill få nya invånare, när så många har flyttat ifrån oss och nya skattebetalare bör vara välkomna. Kan vi alla göra något åt saken? Vi i Hörken har tagit en ny tradition och ordnar en fest för nya och nyfikna hörkingar. Kanske en idé även för Kopparberg? Om inte sockenfödingar tycker om oss, som har flyttat hit, kan vi väl träffas med andra och skapa en egen gemenskap. Låter inte så kul, men ofrivillig ensamhet är hemsk. Blir man kär i Ljusnarsberg, måste man hitta även vägen till gemenskap med människor. För femhundra år sedan fanns det bara skog här och skogen tar över igen, om inga nya människor är välkomna hit.

Många är dom, utmärkelserna för hundarna. Jag tycker att Maria själv bör få en, för att hon inte låter sig kuvas. Hon tycker om att bo här. Hon tycker om naturen och om det vackra gamla Kopparberg. Alla skulle få plats och kunna njuta av livet i samhörighet. Hundarna är ett bra sätt att få prata med folk, säger Maria. Alltid finns någon som vill prata om hundarna, när hon visar sig med dom i byn. Jag har tänkt att jag skulle behöva en hund, som rastar mig. När jag inte längre jobbar, kan det ju bli en naken kines från Marias kennel. De får inga fästingar, för de luktar inte hund. Allergiker kan också ha dessa hundar.

Text och foto: Minna Roselli