Lundsfjärdens arkipelag i vårskrud
14-04-27
Kopparbergarn skriver ju även om sin omnejd och dit hör säkert Kärvingeborn i Hällefors kommun. En av sjöarna där heter Lundsfjärden och vid den huserar vi ibland, Kopparbergarns medarbetare Inger och Björn.
Med hjälp av flotte och elmotor tog vi en tur runt en av de stötrre öarna i lördags 26/5. Solen gassade skönt och det rykte från kolgrillen på flotten.
Efter en grillmiddag, fortsatte färden genom trånga gatt och över vida öppna sjöområden.
Det är grunt på sina ställen, men flotten går bara några decimeter ner i vattnet och propellern sitter på trygg höjd över stenbumlingarna på botten.
Stränderna är stenkantade och öarna skogsklädda, men ändå varierar naturen på ett fantastiskt vackert och intressant sätt. Elmotorn går nästan ljudlöst, så hela naturens kör och orkester får dominera ljudbilden.
Småfåglarna kvittrar i olika stämmor, måsarna skriar, storlommen tutar sitt läte , som påminner om vildmarkens ångest och enslighet, korpen kraxar på och rovfåglarna piper gällt trots sin imponerade storlek.
Den största och mäktigaste upplevelsen den här dagen var att vi fick syn på fiskgjusens risiga bo i toppen på en tall på en liten, liten ö.
Både honan och hanen var hemma. De satt och spejade åt alla håll och tyst som vi for fram, kunde vi komma ganska nära ön.
Men när vi for förbi, cirklade hannen lite oroligt runt i närheten, medan honan mest satt kvar i boet. Ett par gånger gjorde hon dock små utflykter någon meter.
Vi åkte vidare, eftersom vi inte ville oroa paret och rundade den stora ön vi kan se från vår tomt. På andra sidan finns en underbar arkipelag av småöar, klippöar, stenar som sticker precis över vattenytan och eftersom vattnet är mycket klart, kan man se botten även på några meters djup. Nu förstår man varför sjön heter Lundsfjärden. En fjärd med ett rikt öliv. Inte med människor, men med allehanda inbyggare flygande, krypande och simmande.
Till slut var vi runt och tog sikte på bryggan hemmavid. Efter stigen upp till huset prunkar det just nu av vitsippor,
kabblekor
och gullvivor.
Mycket mera är på gång och trädens knoppar sväller. Försommaren är på god väg.
Text och foto: Inger Aftonljus
