Leva loppan en eller två dagar om året

2024-07-16

Leva loppan en eller två dagar om året. Det är dags nu! Undrar vart det bär hän?

Loppmarknad i Bergslagen lördag-söndag.  Loppor är blodsugande parasiter. Löss är något annat. Många loppor, det blir nog dött lopp mellan alla loppisar.

Denna text fanns på många ställen. Kändes som en STOPP-skylt. Tur och retur Fanthyttan, med diverse omvägar. Första stoppet i Fanthyttan.
En anonym person sa att det var aktuellt med namnbyte till Elefanthyttan år 1905. Det var cirkus med bland annat elefanter som var upphovet. Dåvarande länsstyrelse sa blankt nej. Frågan är om det går att lita på denna berättare? Troligen inte. Fantasin var nog av det värre/bättre slaget.

Fyra försäljare som försöker att övertyga en tänkbar köpare. En liten inblick när många blickar mot glaset. Det blev affär.
Lite köpslående och det kom med mera än vad som var tänkt, för oss.

Nästa ställe. Fortfarande Fanthyttan med en upplysning modell större. En rejäl lampa med E27-gäng. Vad hade man en sådan till? Vem vet? Svar önskas.

Mårdshyttan. Någon mård syntes inte till. Begagnade fordon och spel med varierande svårighetsgrad.

Stripa. Ett guldfat, typisk present förr, som var en dyrgrip då. Nu 60:-

Innan tvättmaskinen blev allmän. Det var ett rent helsike med smutstvätten förr. Fortfarande Stripa.

Dockor i Bygdegården i Vasselhyttan. Var bor dockor? Borde bo i Docksta som är en tätort i Kramfors kommun.

Många vägar hit och dit är som ett labyrintspel. Nu är vi någonstans i Löa. Smal väg. Bäst att vara tillmötesgående när man möter andra. Ibland hittar man rätt. Betydligt svårare med kulan. Ett kulspel som understundom kan vara ett kul spel.

Massor av verktyg som tre personer vänder ryggen till. Nu har vi kommit till en av fågelvägarna som finns på 200 meter över havet. Det vill säga Herrhagen i Kopparberg.

13 juli är det Treskillingdagen, eller var? Sedan flera år så går det inte att få någon stämpel. Nu stämplar vi ut för i dag. Dags att verkligen leva loppan. Fynden skall granskas.

Foto och text: Bo Kempegård