Kvällspass för PRO

19-08-13

Knappt hade medlemmarna hämtat sig från jubileumsresan, förrän det var dags för nästa äventyr. Även om pensionärerna brukar gå tidigt till sängs, gick det att locka dem till ett litet avsteg. Och varför inte ta dem tillbaka till den generation, som trodde på troll och tomtar. Var kunde man uppleva detta idag om inte i Äppelbo? Sagt och gjort, ny buss, nya biljetter men gamla passagerare startade färden på söndagseftermiddagen mot norra Dalarna.

Allt var som vanligt,surr och skratt och naturligtvis lotteri och bensträckare och innan vi visste ordet av visade en pil in oss mot trollskogen.

Vägen blev mindre och mindre och ängsliga röster hördes, när Christer fick backa in bussen de sista hundra metrarna, tills det tog stopp mot en stolpe. Att det var Sofi Stolpe, guiden som hälsade oss välkommen ut i smeten, passade ju bra. Vilken tur att man satt stövlarna på! Det måste man räkna med, när man skall beträda trollskogen.

Omgivna av allehanda kiosker med trollgrejer och sminköser kunde vi slå oss ned på våra reserverade platser. Skymningen började sänka sig omkring oss, när klockan ringde för den första akten.

Lite seg munhuggning om hur framtiden skulle bli för Kare på Äppelbomål mellan husbond Lars med hustru. Tur att man jobbat däruppe så att man kunde följa med.

I pausen kom personal med smörgåsar och kaffe till våra platser. Mycket bra tänkt. Men under kaffepausen hände även andra fina saker. Även om en av våra deltagare tyckte att det här var bra, så är jag övertygad om att ingenting gick upp mot det han utsattes för.

Mitt i smörgåsätandet rycktes han upp ur bänken med en fråga om han ville ha en lager. Ja det var ingen vanlig lättöl det handlade om. Synbart förvillad stod han där, när Sture Ekmark vecklade ut en liten figur ur en ask. Han berättade, att den var gjord av en person i Rällså vid namn Lager, tyvärr inte längre bland oss. Enligt uppgift var denna figur den åttonde och en av de sista som gjorts.

Och var kommer en av våra medlemmar in i bilden? Jo varje år skänker vår populära nättidning Kopparbergarn en hedersutmärkelse till någon som uträttat nåt verkligt positivt för byn. Det behövs ingen presentation. Alla känner och vet, att att denne någon dyker upp i alla sammanhang med energi som vore han jagad av de troll som vi snart skall se. Naturligtvis är det Bengan Bengt Andersson som står där, när Ekmark på Kopparbergarns uppdrag gratulerar och överlämnar figuren, som heter Kopparbergarn. Kanske var det ett par regndroppar eller nåt annat som syntes i Bengans glada nuna. Jag tror att han sätter statyn h

Älvor dansade fram på ängen, troll i parti och min och näcken spelade och trollband publiken.

Trollen rövade bort Karin som ändå lyckades skicka hunden hem till Nisse med ett meddelande om hjälp.

Och som i alla goda sagor kom Nisse till hjälp och Kare som hon kallades fick sin Nisse till slut. Snipp snapp snut – nu var sagan slut.

Eloge till Nille som ordnat granris till påstigningen så alla kunde gå torrskodda på bussen. Resan hem gick fortare än dit eller var det så att man kanske blundade till. I vart fall var vi hemma efter midnatt precis när trolltiden börjar. Jag tyckte jag såg en älva innan jag somnade.

Trollbunden, text och foto: Leif i Nittkvarn