Kura skymning i naturen

2023-08-26
Medlemmar i Ställdalens Naturstudieklubb samlades vid Kolbron för att vänta in skymningen.

För länge sedan var skymningen den tid på dygnet då man vilade från vardagens sysslor. Det gällde att spara på fotogen och senare elen. När skymningen gått över till mörker tändes ljuset och man fortsatte med innearbete. Under skymningsstunden berättades skrönor och andra lite okulta berättelser. Dagens händelser dryftades och morgondagen planerades.

Vid Kolbron tändes brasan med späntade stickor av tjärved . En frisk doft av tjära spred sig till de församlade.

Snart brann en värmande brasa. Kvällen var ljummen och vindstilla. Röken steg rakt upp så konstigt nog behövde man inte byta plats kring elden.

I väntan på fin grillkol började samtalet komma igång. Kjell berättade en historia från Dansarbacken.

När brasan brunnet ner och lämnat en fin glödbädd var det dags att plocka fram grillgaller och korv.
Det blev trångt kring brasan men eftersom vi inte hade bråttom och glöden var fin räckte det till för alla.

När alla var mätta matades brasan med mer ved. Samtalet tog fart. I sällskapet fanns fyra relativt nya ställdalsbor som fick berätta varför de bosatt sig just i Ställdalen.
För Ställdalens Naturstudieklubbs nye ordförande Erik och hustrun Maritta var det bara en händelse att det blev Granvägen efter pensionen. Att flytta från ett invånartätt Rånäs till lugnet i Ställdalen är något de inte ångrar.

Betydligt längre ifrån har Karen och Lage kommit. Det möttes i Australien, som Karen härstammar ifrån, när Lage kom från Sverige för att söka jobb. Lyssnarna fick följa Lage på hans äventyr mellan olika platser där. För några år sedan kom de till Sverige och blev fårbönder. Nu har de hamnat som pensionärer på Tallvägen.

Snart började skymningen sänka sig i Nittälvsdalen.

Brasan brann ner. Röken steg rakt upp i den vindstilla kvällen. Det var nästan mörkt innan vi lämnade Kolbron och åkte mot Ställdalen. Kvällen hade blivit så fin som vi hoppats på. Att komma ut i naturen är en upplevelse även om man inte är i form att kunna vandra.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell