Kulturglimtar 2018, lördag

18-07-04
På lördag 11.00 öppnade Kulturglimtar 2018 och jag gjorde det på Abrahamsgård, där flera utställare samlats, bl. annat Uno Svensson med sin utsökta broderikonst

och Lilli Bratt med sina fantasifulla verk i tyg och ull,

en fotoutställning med storslagna bilder tagna i Nepal samt Håkan Fredriksson med storbild på kyrka, klockstapel och kyrkstallar vid Ljusnarsbergs kyrka.

Dessutom ställde jag själv ut några vyer från Ljusnarsberg, lite smått tovat och framför allt delar av  hembygdsföreningens klädskatt från sekelskiftet 18/1900 med exempel från just Abrahamsgård, som Maja Forsslund på sin tid (1920-40talet) samlat in och arkiverat.

Klockan 12.00 sjöng och spelade Ulrika Bernovall och Viveka Sjödell vacker bröllopsmusik i en välbesökt Ljusnarsbergs kyrka. Därifrån var det inte långt till Kopparbergs Krukmakeri, men inga bergslagsakvareller fanns att beskåda. Konstnärinnan Lone Schiötz hade insjuknat.

Efter inköp av en vacker keramikskål besökte jag och mitt sällskap Opera på Skäret, där operakören var församlad till lunch i den nyrestaurerade restaurangen, men Anita Lindgrens skira naturakvareller och Kerstin Johanssons filigrana sjalar kunde ändå studeras i lugn och ro.

På Mårtenstorp hjälper det strålande vädret till med att visa upp denna sagolika by, som samtidigt är en ofantlig släktgård, där flera generationer av släkten Sahlin bor.

Den äldsta byggnationen härstammar från 1500-talet. Under lång tid var gården även prästgård, innan den inköptes av Kolartorp.

Hela gårdens historia går att läsa på läspinnar

utplacerade bland de vackra planteringarna på en av de vidsträckta gräsmattorna runt husen och i slänten mot den vida utsikten över sjön Ljusnaren.

Man lämnar ogärna denna plats och hoppas kunna få återkomma till kaffe och jordgubbstårta i framtiden.

Vid ett kort besök på museerna fann jag Margareta Hildebrandt, som visade samlingarna i en vacker självdesignad bygdedräkt och som var nöjd med dagen. Jag själv avslutade min dag med ett besök vid Laxbäcken, hos Lisa Lager, där hon för första gången visade upp sitt nya kreativa hem med alla sina bergslagsinspirerade vykort och affischer, som vi så väl känner igen.

Hennes stora och mindre mosaiker är både vackra och imponerande och man frågar sig hur någon kan hålla reda på alla dessa stenar och än mer beundrar man verken, när man vet hur de kommit till.

Det handlar nämligen inte om en massa nyinköpta mosaikbitar, nej det handlar om återvinning i ordets bästa betydelse. Lisa har köpt upp bl.a. gamla mosaikunderlägg på loppisar sedan löst upp limmet eller bindemedlet och rengjort dem, sorterat och därefter börjat på nytt efter egna idéer.

Efter alla Lisas livfulla beskrivningar och förevisningar av sina filtade jackor för hon det lilla sällskapet ner till bäcken och där sitter inte näcken utan hennes alldeles egen sjöjungfru Esmeralda, som i en saga, i mossan vid den porlande bäcken, medan Lisa själv har en fårullspläd på en bänk på bron över vattnet. Det är kvällssol som silar genom träden och som speglar sig och glittrar.

Efter denna dag av Kulturglimtar med så många nya sagolika upplevelser känner jag mig nästan som en ny människa och jag vet igen, vad konst och kreativitet kan betyda för att förstora livet, framför allt, när jag trampar på Lisas grusgång, som är full av mosaikstenar i alla regnbågens färger och som gnistrar till i denna förtrollande förtrollade värld.

Text och foto: Monika Käller