Konst på Hörkens Kyrkstig

2021-09
Nu är det höst och konsten, som är utställd i skogen längs Kyrkstigen i Hörken nära kyrkan och kyrkogården finns kvar i 3 veckor till. Den 3:e oktober plockas verken bort. Alltså går det nu fint med en höstpromenad för den som ännu inte besökt ”Konststigen”.

Man kan även ta bilen upp till toppen av Perrabacken och då hitta Eva Wikmans blåa glasmontage framför den vackra sjöutsikten.

Några 100 meter uppför den skyltade Kyrkstigen finner man Gunilla Dovstens sig speglande ”Narcissos” även om väder och vind har härjat i trädvältan där den är placerad.

Om man vänder sig om och tittar in i den gröna gläntan finner man en ”upplysande”, kvinnlig buddhagestalt av Åsa Hedberg.

När man sett sig mätt på Perrabackens skönheter finns det flera val. Man kan gå tillbaka till sin bil och köra ner till Galleri Fridhem eller givetvis även gå dit och ta sig en titt på några utställningar av flera lokala konstnärer och konsthantverkare.

Eller man går vidare på den gamla Kyrkstigen fram till Hörkens kyrka och sedan ner till kyrkogården, där Konststigen egentligen har sin början. Dit kan man även ta sig med bilen.

Strax bakom granallén står Kicki Hendahls gyllene stubbar, kallade ”Skogen Guld”, en installation som påminner oss tydligt om hur vi umgås med vår natur.

Några steg högre upp i terrängen har Christine Tomtlund konstruerat ”Naturens värde”, en våg, som demonstrerar hur lätt naturen väger mot ekonomisk vinning.

Lisa Lagers intressanta grusmosaik ”Laxtjärn” och hennes mytiska ”henom” gömmer sig fint mot den gamla stenmuren ett par meter från stigen.

”Mieskuva” är finska för ”Trädman”, av denna mystiska gestalt, som fanns i bergslagsskogarna förr, visar Nicolai Nickson 3 egna skulpterade exemplar på denna skogspromenad

och Gunilla Elisasson har vävt in en regnbåge ”naturlig visdom” i en trädklyka, som strävar mot himlen.

Till sist på denna skogspromenad med mer eller mindre mystiska eller naturskyddande framställningar står vi öga mot öga med ett av våra mest vilda och skygga djur i våra skogar.

Det är Moa Villasmil från Ludvika, som nyligen tagit sin studentexamen i ”konst” och som kände för att påminna oss om djuren i skogen inför den utställning som vi i Ljusnarsbergs Konsförening gett namnet ”Naturligtvis” och som Statens Kulturråd gett sitt Krisstöd. så att vi kunde betala en viss summa till våra konstnärer för verken under utställningstiden.
Tyvärr kom Moas anmälan för sent och juryn hade tagit sina beslut, men Moa ställde ut ändå efter att föreningen samlat en viss summa.

Text och foto: Monika Käller