Kollationering på Opera på Skäret

16-06-28

Det var liv och rörelse på måndagen på Opera på Skäret. Alla som ska delta i operan Den flygande Holländaren fanns på plats och strävade efter att orientera sig på området och att lära känna varandra.

Alexander Niclasson samlade alla deltagare i lilla salen, eller kammarmusikrummet, för att gå igenom både historia och regler för Opera på Skäret. Han berättade om sin fars fantastiska upplevelse av området och allt arbete som har lagts ner, för att åstadkomma det som nu är en unik operaplats långt från städernas larm och hets. Det här är 13:e säsongen och ändå finns många planer kvar att förverkliga.

Så fick alla presentera sig, kören, solisterna och alla andra, som arbetar med operan den här sommaren och ett par solister gick upp på scenen och framförde varsitt stycke, här Lars Möller som har ena rollen som Holländaren.

Ute i stora operalokalen berättade teaterchef och regissör Sten Niclasson om Den flygande Holländaren på ett både roande och informerande sätt. Richard Wagner kom efter en flykt från Riga till Norska kusten mitt i en storm och blev då inspirerad att skriva detta stycke. Att han också tog inspiration av sägnen om den flygande holländaren, en berättelse många barn fick höra i Norge för länge sedan, ligger inte långt borta i tanken.

Operan skrevs redan 1840, men opera och teater kan alltid förflyttas i tid och här har man valt mellankrigstiden kring 1930 ungefär. Den tiden är ett bra alternativ för att skapa möjligheter för igenkännande kostym och utseende och känns varken för långt borta eller för nära i tid. Den norska lusekoftan har en framträdande roll och det ingår en hel del folklore berättade Niclas.

Han presenterade Anna Kjellsdotter, som har hand om kostym och sminkör Robin Karlsson och de två kommer att se till att operan får sin touch av 30-tal.

Operans lusekoftor produceras i Dalands fabrik, där kvinnorna har sitt arbete. Männen är mestadels på havet och därför stickar de in lite hemlängtan i koftorna, så att männen inte ska bli borta för länge. Kvinnorna är avundsjuka på Senta, som får ha sin käresta Erik hemma. Erik finns alltid till hands och han är nog egentligen lite tråkig. Kanske är det därför som handlingen tar den vändning den gör.

Här kommer rekvisitan upp på scenen. Scenograf Sven Östberg har alltid många idéer när han sätter igång sitt arbete med scenen och eftersom männen ska vara på havet, måste det finnas en båt. Han skaffade ritning, berättade han, och så byggdes denna båt, som är en helt sjöduglig skapelse.

– Den kan de åka på sjön med när de inte spelar, sa han och såg riktigt stolt ut.

Nu blir det nog inte tid till så mycket sjöliv vid Skäret även om Ljusnaren är riktigt vacker och nära, och inte i det stora skeppet heller, vilket bara ses som två segel på sina master. Ett är här inte uppsatt ännu. Sten och Sven visade hur det fungerar. Skeppet kan dras fram bakom scenen och ser då ut att ligga vid kajen.

Dalands fabrik är ytterligare en sinnrik konstruktion. Huset kan köras fram hälften från vardera sidan, så att delarna möts på mitten. Här finns också en anordning som kan förändras och göras till vindmaskin och ljudet var riktigt bra vid demonstrationen.

Så blev det dags för lunch och det serverades ”hemlagat” med fart och ordning i operacaféet. Där kommer ensemblen att få sin lunch varje dag och kommer därför att kunna stanna vid Skäret under speltiden.

Efter lunch blev det fotografering först av kören, sedan av solisterna.

Kopparbergarn stannade och passade på att få ett par egna foton och också att prata med ett par av solisterna.

Jens-Erik Aasbö har den ena rollen av Daland och han bor bara fyra mil från den plats vid Norges kust, där handlingen utspelas. När han tog rollen visste han ingenting om Opera på Skäret eller i vilken skepnad operan skulle genomföras. Det här är första gången han är i Sverige.

– Jag visst ingenting, bara att det skulle vara med lusekofter, berättade han på klingande norska.

På frågan om hur han upplevde att komma till Sverige och Skäret svarade han: ”kempestilig” och han kände att det var en avslappnad atmosfär och att man kan vara sig själv i den här miljön. Scenarbetet tyckte han var kreativt och enkelt och att det passar i rummet. Att få en roll i Den flygande Holländaren är förstås något alla norska operasångare önskar sig, men som naturligtvis inte alla kan få, så han var mycket nöjd och tacksam för uppgiften. Han är för närvarande engagerad på Den Norske Opera och har studerat vid Musikakademin och Musikhögskolan i Oslo.

Thomas Hall var den andra vi pratade med. Han arbetar huvudsakligen i Europa, trots att han är amerikanare och har sin hemmascen i Chicago. Han berättade att han framfört Holländaren i Finland, Italien och Kina tidigare, men att han nu har sin Sverigepremiär.

– Unikt, var hans kommentar till scenen i Opera på Skäret och det kan man ju förstå från en solist som agerat på många stora scener i världen. Nu får han agera Holländaren  – ska vi ta till med ”in the middle of nowhere”.

Till slut fick han (förstås) frågan om han som amerikanare ska rösta i presidentvalet och det tänker han göra.

– Någon favorit har jag inte, men jag kommer inte att rösta på Donald Trumph, försäkrade han.

Därmed tackade Kopparbergarn för sig och det var dags för kör och solister att börja repetitionerna. Mer kan man läsa på Opera på Skärets hemsida.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck