Kamerasamlingen registreras

14-06-29

Hur många av er läsare har god ordning på era fotografier, gamla såväl som nya? I dag knäpps det som aldrig förr, inte minst med mobilernas inbyggda kameror, men vad händer med alla dessa bilder sedan? Hur många förs över till en annan lagringsplats än mobilens minne? Det verkar inte vara ovanligt att mobilen får tjäna som vår tids fotoalbum, även om bildernas kvalitet sällan når upp till vad de enklaste ”riktiga” kameror kan prestera.

Men det säljs också kameror i massor, särskilt dyra systemkameror och teknikmättade kompakter. Och det är ju digitalt, som gäller numera, även om det finns fotoentusiaster som fortfarande framkallar film och kopierar bilder i mörkrum.

Vad händer då med de gamla fotoprylarna, som ingen använder längre?
Några hamnar på ett eller annat sätt hos privata samlare, andra blir liggande i vindsutrymmen och skrubbar och en hel del åker nog till återvinningen.
Och de gamla bilderna? – Huller om buller i en skokartong, som ingen orkar gå igenom och reda ut vem eller vad som fotona föreställer?

På Hembygdsföreningens museer finns stora samlingar av såväl gamla bilder som kameror och annan fototeknisk utrustning varav merparten är gåvor från privatpersoner.
En stor del av de gamla fotografierna har identifierats under de möten som allmänheten bjudits in till, men mycket arbete återstår. Förmodligen får man aldrig fram fakta om alla.

När det gäller fotoutrustningen är det betydligt lättare, eftersom det mesta i den vägen har ett tillverkarnamn och en modellbeteckning och på Internet finns flera platser där ytterligare information kan hämtas.

Kopparbergarns Björn Öringbäck, som själv har ett stort intresse för foto, kallades in som ”expert” för att registrera föreningens kamerasamling. Edolf Andersson var honom behjälplig med att langa fram föremålen.
– Jo, jag känner till de olika kameratyperna och vet ungefär vilken tid som de tillverkades och såldes, säger Björn, men jag kollar också upp via nätet. Där finns väldigt bra ”uppslagsverk” för ändamålet.
De äldsta kamerorna i den här samlingen är från tidigt 1900-tal och de ”nyare” tillverkades på 60- och i början av 70-talet.

– Det här är mestadels tämligen enkla kameror, fortsätter Björn, inga direkta dyrgripar men med de här allemanskamerorna blev vardagen dokumenterad på ett sätt som inte varit möjligt med dåtidens stora och klumpiga ateljékameror som på bilden här. Bilderna blev inte alltid så ”klara” utan ofta ”suddiga” men om man betänker alternativet – inga bilder alls – så är de ändå värdefulla. Men tyvärr finns det sällan beskrivet med ord, vilka människorna är, på vilken plats bilden är tagen eller andra intressanta fakta.

Men även framtidens människor vill nog ha en historia att blicka tillbaka på, en historia som beskriver annat än världshändelserna, brott och politik, en vardagshistoria skriven och fotograferad av oss som lever här och nu, om oss som är ”folket” – ungefär som Kopparbergarn.

Text och foto: Inger Aftonljus