Isfläckar och snöhögar

2022-02-12

PRESSMEDDELANDE FRÅN STADRA TEATER – VINTERSCEN 

Isfläckar och snöhögar – skrönor från 1700-talet

Traditionen med Stadra Teaters vinterscen fortsätter. Årets föreställningar spelas såsom under andra år den sista helgen i februari. Då vi lekt med begrepp om vinter, snö och is under alla år blir årets titel ”Isfläckar och snöhögar – skrönor från 1700-talet”. Än så länge saknas snön vid Stadra men sjön Greckens is ligger halvmetertjock. I år möter publiken tre gestalter ur det förgångna som alla får träd fram från ett svunnet 1700-tal, anförda av en domare vid Stadra Domsaga. 

Som vanligt inramas vår vinterscen av magiskt ljus, av eldar som lyser i det mörka februari, en två hundra meter lång allé med glimmande marschaller, därtill eldkasar och buljong som värms över eldar. Föreställning spelas i stearinljusets sken. 

2009 var första året som Stadra Teater gav en av dessa unika februariupplevelser, med föreställningar som enbart kan upplevas på denna plats. Då Stadra om sommaren är förknippat med blå himmel, med ett naturskönt Stadra invid sjön Grecken och dess kluckande vågor så ska vinterscenen ge en helt annan upplevelse. På Stadra får det ånga ur aktörernas munnar, man hör ”bandyapplåder” från en påpälsad publik och allt sker i stearinljusets sken.

1 juli har Stadra Teater premiär på Lars Forssells pjäs Värdshuset Haren och vråken, en berättelse var handling utspelar sig 19 augusti 1772. För det fantasieggande 1700-talets skull leker vi på vår vinterscen vidare kring händelser och tankar  under epoken men där vi här hämtar gestalter från människor som levt i eller har anknytning till Bergslagen. I vårt fria fabulerande blir det en lek över tid och rum. Publiken kommer möta brukspatron Olof Holmgren på Stadra, beskriven som uppkomling och som hamnade i bråk med bergsmännen och därför drevs till domstol. På scenen träder värdshusvärdinnan Gustava Eriksdotter fram, en av alla de krogmadamer som Nora kunde stoltsera vid under denna tid. Vår Gustava är en kvinna med vad man kallar ”ett förflutet”. Och sist men inte minst träder stortjuven Lasse-Maja fram, bördig från Ramsberg och känd för att använda kvinnokläder. Publiken blir vår jury som antigen får fälla eller fria.

Leken över tid och rum fortsätter i akt två då vi förflyttar oss till en tv-studio, en talkshow som leds av den intervjuande programledaren. Som alltid på Stadra Teater är begreppet tid och rum sekundärt, det är tilltalet till publiken som lockar oss.

Idé: Magnus Wetterholm

Scenrum: ensemblen

Musik: Vintern av Antonio Vivaldi

Medverkande: Lasse Forss som Lasse Maja, Eva Haldert som krogmadamen Gustava, Magnus Wetterholm som brukspatron Olof Holmgren och Barbro Järliden som domare/programledare.