Inte bara gruvhål.

2017-08-30

Ställdalens Naturstudieklubb har tillsammans med Hembyggdsföreningen gjort den årliga utflykten med Håkan Mossberg. Han är alltid väl påläst och delger deltagarna både fakta och anekdoter om besöksmålen.

Han delade också ut kartor och beskrivningar. Som underlag hade han Gösta Albinssons torpinventering. Under många år inventerade Albinsson torpställen i Ljusnarsberg. Då fanns det fortfarande möjligheter att se hur gårdarna varit planerade.

Den här gången gick bilfärden till Finngruvorna. Håkan hade vackra gruvkartor till påseende. 20-talet intresserade personer kom.

För de flesta är Finngruvorna gruvhål, gruvvarp och vacker utsikt men det finns andra intressanta besöksmål för dem som går lite längre och har information om omgivningen.
Finngruvorna började brytas i slutet av 1600-talet.

Bilarna parkerades på gruvbacken och promenaden gick norrut på den mycket gamla vägen som kom från Dalarna gick mot Kopparberg och vidare söderut. Efter den här vägen finns en avrättningsplats men så långt gick inte vi.

Efter några hundra meters promenad stannade Håkan och berättade att på höger sida om vägen hade en gång torpet Södra Finngruvorna legat. Tyvärr hade växtligenheten tagit över så det gick inte att hitta några grunder eller andra bevis på bebyggelse. Det gick att se att det funnits åkrar där.

En kort promenad förde oss vidare till bostället Norra Finngruvorna. Det hade varit bebott en bit in på 1900-talet så där gick det relativt lätt att hitta både bostadshus och ladugård. På 1800-talet delade två bröder på gården så det hade varit en bra plats som kunde försörja två familjer.

Under en stor gran fanns källan vackert stensatt.
Stengärdsgårdar vittnade om att åkrarna varit stenrika.

En stormhatt fanns kvar i trädgården. Gamla äppelträd bar fortfarande frukt.

Två jordkällare fanns på torpet. Fortfarande håller det vackert välvda taket formen.

Så återvände vi mot gruvområdet. Nu gick promenaden österut efter Bergslagsleden.

På höger sida ligger Fallgruvorna som är ungefär lika gamla som Finngruvorna. Vi passerade gruvområdet. Där fanns en gång torpet Östra Finngruvorna.

En brunn fanns kvar. En vacker stenmur håller på att döljas helt av växtligheten.

Så var det dags för kaffepaus.

Uppe på varphögarna är utsikten vidsträckt och det är bara att njuta.

Så berättade Håkan Mossberg om Finngruvornas verksamhet. En promenad ner efter konstledningens sträckning till torpet Västra Finngruvorna. Torpet låg alldeles nedanför varphögen. Här har också naturen återtagit marken.

Utflykten avslutades med en vandring på gruvområdet.
Håkan fick en varm applåd för ännu en väl genomförd vandring i Ljusnarsbergs historia.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell