I Ljusnarsberg lyser det av alla lucior!

2024-12-12

På Solgården, Koppargården och Treskillingen sjöngs det av hjärtans lust när vi tillsammans sjöng de olika luciasångerna. Jag höll en liten föreläsning om luciasångens väg från Sicilien till Sverige. För precis som helgonet Lucia, så härstammar också luciasången från Sicilien. Den handlar dock egentligen inte om helgonet Lucia, utan om halvön santa Lucia, som man kan skåda så bedårande vacker från havet. Vacker tyckte också många svenska författare, som besökte Italien på 1800-talet, att luciasången var, så de skrev ner texten och förde sången med sig hem till Sverige. När vi i början på förra seklet började fira lucia här i Sverige, så tyckte man dock att det vore bra med en text som handlade om just helgonet Lucia. 1924, alltså för 100 år sedan, skrev Sigrid Elmblad:

”Santa Lucia ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt glans av din fägring. Drömmar av vingesus under oss sia, tänd dina vita ljus Santa Lucia.”

Denna sång blev för ett tag lite bortglömd, men används ofta på gymnasieskolor och universitet idag. Men den sång som de flesta av oss känner till är:

”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva, kring jord som sol´n förlät skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus, santa Lucia, santa Lucia”. 

Denna text skrevs av Arvid Rosén, och anledningen till att vi kan den bättre är för att den trycktes i boken ”Sånger för skolan” 1928, sen har den hängt kvar. 

På boendena i Ljusnarsberg sjöng vi båda sångerna och jag tror att vi alla fick en riktig luciastämning!

Siv blev årets lucia på Solgården, här omringad av vackra och skönsjungande tärnor.

Ingrid bar med stolthet upp luciakronan på Koppargården, här med vännen och  tärnan Eivor.

På Treskillingen var det dags för nästa Ingrid att vara lucia! Här tillsammans med tärnorna Siv och Gunvor.

På Treskillingen smakade det gott med ”lussekaffe”!

Text och foto: Anna-Lena Didić