Hur många blir inburade i vårt område denna afton?

2021-08-14

Det kom ett SMS om att det är dags för kräftfiske på fredagskvällen i Löa. Tjuvfiske låter spännande. Men det är bara ärligt fiske, påstår denna församling. Hmmmm. Fan tro’t.

En fråga till de församlade: Är det i små burar eller stora så kallade Gabioner? Snabbt kom det flera förslag på olika bursorter. Men inga svar som jag vill ha. Vi såg flera hundra Gabioner på vår färd från Kopparberg ner emot Löa. Gabion? Vad är detta? Svaret finns på slutet.

Klockan är 17.00 och nu är det fritt fram för kräftfiske. Är det agnat med mört kött eller bara med mört? Svaret är mört. Axel och Britt Carlsson på väg mot iläggning.

Kolla. En kolbulle i luften. Christer Carlsson är flyhänt/flyghänt.
Vatten, mjöl, salt och stekt fläsk, är förberett. Då bli det väl pannkaka av allt? Nej! Det blir kolbullar. Det har vi blivit lovade. Hungern infann sig snabbt. Att gammal skogshuggarmat har fått renässans är tacknämligt.
Vad finns det för kottar frågade jag Axel Carlsson. Finns det mer än tall, gran och igelkott, sa jag. Axel sa med hög stämma bajskotte! Finns det fler? Nja? Jo, i norra delen av Storbritannien. Skottland. Kotteri är ett slutet sällskap/grupp och det var det i kväll.

Lyckan var stor för Loui Moberg med sina fina kräftor.

Alf Carlsson fick ett bra tag. Straxt efter fick en kräfta ännu bättre tag. Ett nyp som kändes.

Efter tre timmar har cirka 100 infångats. 50 får friheten åter. Det är det som heter återväxt. De övriga får ett hett mottagande. Närmare bestämt 100 °C.

Sommarskuggan från Sommarlov av SVT kom ur skogen till några barns stora förtjusning.

Flera hundra gabioner. Gabionerna finns utefter Riksväg 50 (understundom är det Riskväg 50) från södra till den mittre infarten till Kopparberg.

Gabion är stor bur på Italienska. Stor bur = grande gabbia och lite bur = piccola gabbia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gabion
Tänk vad enkelt det är att få svar numera. Förr var det stora uppslagsverk som det tog timmar att leta igenom. Nu lär man sig snabbt och glömmer ännu snabbare.

Bilder och text: Bo Kempegård, nästan på egen hand