Höstmys i skogscafé.

2017-10-23

Hammarbackens skogscafé inbjöd till en eftermiddag med sång, musik och berättare.
Anna Britta Forslund, ordförande i Hammarbackens Hembygdsförening, hälsade gästerna välkomna och presenterade dagens program.

”Tre skönsjungande damer från skogen” inledde. Lovisa, fiol, samt Mia och Yvonne, nyckelharpa, bjöd på ett varierande program. Det blev sång både med röst och instrument. Damerna spelar musik som dom själva gillar. Målet med deras spelande är att ha roligt och få dela med sig av det till andra. Det klarade dom galant.
Polskor, skänkvisor, valser och brudmarscher blandades med visor.

Lovisa sjöng ett par visor av Dan Andersson ”Helgdagskväll i timmerkojan” och ”En spelmans jordafärd”.

Hon ackompanjerades av Mia och Yvonne.
De spelade också Anna Britta Forslunds ”Vildmannen”. Anna Britta berättade att det var en hyllning till alla dessa män som arbetat hårt i skogen och på åkern.

En paus för kaffedrickning med hembakat bröd och goda smörgåsar blev signalen för glatt samspråk över borden.

Sedan var det dags för Alf Linderholm att berätta om sin far Helmer Linderholm.

Till sin hjälp hade han Håkan Mossberg som visade bilder från sitt rika fotoarkiv.

Jeppe Nilssons teckning av Helmer Linderholm var mycket porträttlikt.
1921 flyttade Helmers föräldrar från Onsala till Bångbro där fadern öppnade bageri och café.
Helmer Linderholm var då och många år framåt svårt sjuk i vad man tror lunginflammation. Fadern tyckte synd om sin sjuke son och hittade på leken som gick ut på vilken av dem som var duktigast på att ljuga. Det var då Helmer lärde sig att använda sin fantasi och var därmed en bit på vägen att bli författare.

Första boken av Helmer Linderholm var ”Det brusar i granarna”. Under åren skrev han ytterligare 44 böcker.

Så småningom gick Helmer i faderns fotspår.
Han flyttade till Stockholm och fick arbetet på ett bageri. Först som springpojke. Det var inte så lätt att köra en paketcykel fullastad med brödkartonger i det backiga söder.

1943 gifte han sig återvände till Bångbro och övertog bageriet och caféet efter fadern.

På kvällarna när han arbetade i caféet satt han bakom i lokalen och skrev.
Först för hand sedan kom skrivmaskinen.

Under en resa i Nordamerika blev han mycket intresserad av indianerna och deras livsfilosofi.
Hans intresse blev så stort att han på 60-talet byggde en indianby i Bångbro. Det blev en riktig turistattraktion. Främst var det många barn som kom på besök. Helmer var en god berättare även när barn och ungdomar lyssnade. Han skrev 14 ungdomsböcker om Nordamerikas Indianer. Det gav honom några Nils Holgerssonplaketter.

Helmer Linderholm skrev skådespelet om Kata Dahlström. Det hade premiär 1952 i Bångbro amfiteater. Den spelades också på Kata Dahlström dagarna 1982. Tyvärr är det inte mycket kvar av den vackra teatern i Bångbro.

Helmer var mycket intresserad av Ljusnarsbergs historia. Under ca 25 år hade han en hembygdskurs. Han tog med sig deltagarna ut till olika platser och berättade om dem. Det blev mycket populärt att följa med på dessa utflykter.

Många av hans böcker handlar om Bergslagen och dess innevånare. En av dem är ”Långvattnets land”.

Trots ett stort engagemang i Ljusnarsbergs sociala liv hann han utveckla caféet och byggde en veranda mot vägen.

Helmer Linderholm läste mycket. Som bevis på det berättade Alf Linderholm att han levererat 62 banankartonger till bokloppis i Södra Hyttan.
Så var det dags att säga hej och lämna Hammarbackens Skogscafé. Det blev en mycket trevlig eftermiddag. Lyssna till trevlig musik och höra Alf Linderholms berättelse om sin far gav mycket. Håkan Mossbergs rika fotoskatt av gamla bilder är intressant. Alla foton från berättelsen om Helmer Linderholm är från detta arkiv.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell