HjärtLung på resa

14-08-10
Lördagen 9/8 plockade Vasselhyttans buss upp medlemmar ur HjärtLung från Nora, Lindesberg och Ljusnarsberg och for norrut. Programmet var tidsmässigt mycket välplanerat och första stoppet skedde vid Grangärde Musteri.

Redan i bussen fick vi information om musteriet av Tomas Tillman, som berättade att man startat med 1000 buskar svarta vinbär och nu är uppe i 100000. I fjol såldes 1,7 milj flaskor saft och must och man har 11 heltidsanställda vid musteriet. Just nu planeras en ny fabrik till anläggningen.

Där fick vi sedan fika med en riktigt smarrig macka och sen fanns det tid för att botanisera bland flaskor och burkar med olika välgjorda safter och sylter. En hel del följde med ut i bussen i kassar och plattor.

Så gick färden vidare mot Borlänge och Jussi Björlings museum.

Harald Harrysson berättade mycket livfullt om Jussi Björlings liv, hans musikaliske far och de tre bröderna som fick vara med och sjunga i Björlingkvartetten, som de kallade sig. Resor runt om i Sverige och Amerika ingick i vardagen. Tyvärr förlorade Jussi sin mor mycket tidigt och det var en stor sorg för hela familjen. Stugan där Jussi föddes 1911 finns inte längre kvar, för den revs när torget byggdes om. Annars har han rötter tillbaka till 1400-talet och St Tuna socken är den plats där han växte upp. 9 sept 1960 avled han av en hjärtattack.

På museet kan man lyssna till de ofantligt många inspelningar, som finns med Jussi Björling och väggarna är prydda med målningar, foton, affischer och dräkter.

Efter den rika informationen gick bussen vidare till Torsång och Sahlins strutsfarm. Även där fick vi information redan i bussen av Linda, som berättade att man nu har 200 strutsar på farmen.

Att strutskött är mört och gott blev vi varse vid den lunch som serverades på övervåningen. Rökt strutskött, rotsaksgratäng och fräscha grönsaker var inte fel för hungriga magar.

Strutsfarmen firar 20-årsjubileum i år och förändringen under de åren är fantastisk. Från att ha varit en mjölkgård har man blivit en hel ”industri” av produkter av struts. Dammvippor, ljushållare av äggskal, hudvårdsartiklar, kött, korv, glass, ja det finns ingen hejd på innovationsförmågan, när det gäller att ta till vara på allt. Endast huvudet blir över berättade Linda.

Hon berättade också utförligt om strutsens psyke. Den är sällskaplig och behöver en flock omkring sig. När de bara hade ett fåtal kycklingar, använde de speglar, för att ge en vision om att de var fler.

Hon är inte säker på om strutsarna på farmen ser sig som människor, eller om de ser oss människor som strutsar, men de ser oss i alla fall som del av flocken.

På gården berättade sedan Kerstin vidare om djuren. De väljer färg på matskålarna och växer otroligt fort. Skulle en människa växa med samma kapacitet, skulle den väga 450 Kg redan vid ettårsåldern.

Nu skulle vi egentligen ha besökt Runndagarna, men programmet där hade ändrats kapitalt, så det blev inte möjligt. I stället for vi till Ornässtugan, där Gustav Vasa vistades en tid. Guiden där var en ruschig tjej i tidsenlig dräkt.

Hon berättade om kungens öden på gården och visade gruppen runt i huset. Sängen där han sov, salen där det var fest och tom det berömda dasset, där kungen flydde ut beskrevs i livligt tempo.

– Tål ni lite äckligt? frågade guiden och berättade sedan om fest på helstekt gris och spyor, som rann ner till grisarna nedanför. Det var dåtidens återvinning.

Nu började återfärden och det blev ett sista stopp i Sunnansjö vid Morhagens Café. Platsen är en gård där man kan bo och beundra den vackra naturen omkring. På gården finns tre alpackor, kameldjur som är så söta, att man nästan inte kan se sig mätt på dem. Man ska inte förväxla dem med lamadjur, som visserligen också är ett kameldjur, men de är inte nära släkt och laman är betydligt större.

Stoppet förgylldes också av fika med en riktigt god smörgås, så stor att kvällsmat blev helt onödig. Vid stoppet delades också ut ett antal lottpriser och under resan till Kopparberg blev det också prisutdelning på de klurigheter, som resenärerna fått fundera över. Kopparbergarns reportrar, vilka också är medlemmar i HjärtLung vann och fick en korg med saft och sylt från musteriet. Det tackar vi för.

Till slut fortsatte bussen till Nora och Linde för att släppa av de som kom därifrån. Vi tackar alla för en lyckad och trevlig resa.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck