Hemma hos rikkenstorparna

16-08-21
Ett besök hos vänner, familjen Holmdahl-Littmarck-Danielsson på Finngården Rikkenstorp. Vägen dit fick mitt besök från Holland i våras att uttrycka entusiasm:
”Wau, en oasfalterad väg- det här skulle holländarna gilla!”

Rikkenstorp bjuder besökarna många upplevelser av det finaste slaget. www.rikkenstorp.se
Sommaren har varit bra för rikkenstorparna. Stuguthyrningen fungerar bra via airbnb. Besökare från Österrike bor just nu i stora Hammarstugan.
Det är mycket som är stämningsfullt på denna gamla finngård.

Jag uppskattar nog värdfolkets vänlighet högst. Men det har blivit en svår balansgång när en bonde måste jobba mycket på sommaren, och då är även besökarna sällskapssugna. Så jag besöker vännerna när andra har åkt hem.

Héléne är konstnär, bondmora och hantverkare. Jag har varit på ullkurs hos henne. Trivsamt och lärorikt, som alla kurser på Rikkenstorp.
Jag brukar säga att jag anmäler mig till deras kurser för att Hélénes mat, som bjuds, är så god. Nästa kurs ska nog bli om mjölksyrejäsning, fermentering, av grönsaker.

Hélénes egen läshörna kommer till användning igen när kylan kommer och bondens måsten blir lite färre.
Då hinner familjen njuta själva av det vackra de har skapat och återupplivat under fyrtio års arbete.

Brottande damer fick Nisses all uppmärksamhet, så jag får återkomma efter OS om jag vill samtala med denna intressanta man som vet mycket om gamla finnar i trakterna, om Dan Andersson allt som går att veta och mycket om sport. Nisse kom år 1972 och köpte gården med ett gäng kompisar. Av det gänget är bara han kvar och senare hittade han Héléne som också trivs i berättelsernas landskap. Héléne och Nils har gjort ett fint museum som finns på gården. På gården trivs även deras son Joel och sambon Maria. Det verkar vara helt möjligt även för moderna svenskar att två generationer bor på samma gård.

Joel och Maria håller på med odlingar och djur.
Maria är aktiv i Naturskyddsföreningen och är miljövetare. Joel har läst nationalekonomi och kommit på att omställning och permakultur är svaret.
Han flyttade hem efter studierna i Uppsala.
Jag känner mig stolt och väldigt nöjd som kund hos dem.
Jag prenumererar på grönsakslåda efter andelsbonde-principen. Vid detta besök fick jag se hur man slaktar tuppar. En slaktare var också på plats.
Jag köpte en tupp och lagade en god gryta av den.
Jag har varit på kurser om permakultur, om hur man gör gärdesgård och om hållbart byggande.

Nils och Héléne bor i stora huset och där blir jag bjuden på kaffe vid köksbordet, som på sommartid rymmer tolv personer. På vintern krymper bordet till hälften.

Bergslagskaminen ger mycket värme.

Marias och Joels hus bredvid stora huset. Familjen och medhjälparna äter tillsammans i det stora köket.

Många volontärarbetare via organisationen Wwoof har kommit till Rikkenstorp under åren och hjälpt till med ekologiska odligar och byggande. Ännu flera vill komma, så man måste ibland tacka nej till gratis arbetskraft. För mig har det varit många fina fikastunder runt köksbordet tillsammans med volontärerna – mycket skratt och prat på flera språk.

Rikkenstorp har både gammalt och nytt. Här försörjs nätet, som skyddar hönorna mot räven och andra hungriga vilda djur, med el från solen. Ett stort tak är täckt med solceller och ger 80% av elbehovet.

Och bredvid solcellerna finns denna stuga, som bjuder till god sömn.

Tack för en trevlig eftermiddag! Vi ses snart igen.

Text och foto: Minna Roselli